Bomullsindustrin var brandfarlig, och Nääs Fabriker gjorde därför egna insatser i brandförsvar. I mitten på 1920-talet organiserades därför en brandkår bestående av voluntärer från samhället. Bolaget ansvarade för släckningsmaterial, som var inhyst i olika bodar och den gamla stallbyggnaden som tidigare låg på samma plats där brandstationen kom att byggas.

Brandstationen i Tollered invigdes i februari 1953, och därmed kunde all utrustning för släckning av eldsvådor samlas på ett ställe; brandfordon, motorsprutor, slangar, redskap, skyddskläder, stövlar och hjälmar.

I byggnaderna fanns även ett par lägenheter avsedda för brandmästarna och deras familjer, vidare tvättstuga och slangtorn. Smörjgrop och platta för fordonstvätt fanns det också.

Vid denna tid saknade de flesta i Tollered telefon, så brandkåren larmades via larmskåp som fanns uppsatta centralt på några ställen i Tollered. Larmet ljöd via sirener; en på Stora Stenhagen och en annan på en stolpe vid Vassaskogen. Även i fabrikslokalerna hördes brandlarmet, dels för att påkalla uppmärksamhet men framförallt att signalera till de arbetare som ingick i brandstyrkan att ta sig upp till brandstationen.

I varje hus där det bodde en brandman fanns en larmklocka som ringde vid larm. Dessa klockor ingick i ett lokalt ledningsnät i separata stolpar över hela samhället, trådarna var röda till färgen och upphängda på röda porslinsisolatorer.

På flera ställen runt om i samhället fanns brandstegar upphängda under tak, s.k. ”Stegtak”, detta för att vid behov snabbt kunna utrymma lägenheterna fönstervägen.

Funktionen med Nattvakt fanns kvar i Tollered till omkring 1960, denne gick runt och höll uppsikt inte minst på brandriskerna.

I slutet av 1950-talet då nästan alla skaffat egen telefon och telenätet automatiserats kunde man ringa larmnumret 90 000 och begära hjälp från Tollereds Brandkår. Sirenerna var fortfarande i drift men brandstyrkan fick nu larmet till sin hemtelefon. Efter hand fick brandmännen tillgång till personsökare dit larmet kopplades.

För att kunna ingå i den brandstyrkan var det nödvändigt att arbeta i fabriken eller centrala samhället. Detta med tanke på kortast möjliga inställelsetid då ingen brandstyrka var förlagd i brandstationen. En ambulans fanns också placerad inne i stationen under 50-talet, den bemannades av några ur brandstyrkan.

Några som varit brandmästare och brandchefer över tid: A W Bergfelt, Ernst Johansson, Lars-Erik Forssberg, Åke Larsson, Karl-Evert Andersson och Harald Hansson.

Under 1970-talet byggdes den nya Brandstation på Hede gärde, centralt placerad i Lerums kommun. Dock fick Tollereds Brandstation fortsatt vara kvar fram till Fabriken 1981 lades ner.

Numera är ”Brandstationen” privatägd men med allmänna utrymmen såsom bibliotek, samlingslokal och frisersalong. Namnet är idag Stallbacken och syftar på Stallet och Torget som fanns på platsen innan brandstationen byggdes.