Emma – Kokerska på Ekudden

Clara Berg på Ekudden drog morgonrocken allt tätare omkring sig, vinterdagen hade varit kall och blåsig. Kölden kröp in, så var det alltid då vinden låg på från sjön, lika vacker som Sävelången var på sommaren lika kall var den på vintern. Clara satte sej vid den lilla skrivpulpeten i sitt sovrum, undslapp sej en suck och ett bekymrat drag svepte över hennes ansikte. På Ekudden hade alla julens fester avlöpt som planerat, allt hade blivit över förväntan. Clara visste att detta till stor del var kokerskans förtjänst, nu hade hon begärt att få sluta sin anställning för att flytta till sin födelseort Tjörn. Detta betydde att Clara till våren skulle stå utan kokerska om ingen annan fanns att finna. Jo, en kokerska fanns nog att finna, men en bra kokerska som kunde axla ansvaret på Ekudden var inte självklart att finna. Clara drog fram brevpappret med namnet Ekudden tryckt längst upp i vänster hörn, hon fattade bläckpennan och doppade den i bläckhornet, hon hade kunnat välja reservoarpennan men den här sortens brev ville hon skriva med riktigt bläck, det var som att just bläcket gav tyngd åt orden en egenskap som Clara alltid vinnlagt sej om.

”Snälla Emma!

Genom Frida på Nääs har jag fått veta att Emma, till våren, tänkte taga plats såsom kokerska. Nu är det så att min gamla kokerska till våren tänkte sluta…

Jag skulle ju då behöva en ny kokerska och undrar om Emma skulle kunna trivas här på Ekudden..?”

Då Clara skrivit färdigt, fuktat klisterranden med den lilla fuktiga svampen och förslutit konvolutet kände hon sej med ens lättare till mods. Fick hon Emma som kokerska skulle allt säkert bli bra, hon hade ju tjänat hos ”Salomons på Nääs”, Emma hade varit mycket omtyckt, inte minst för den goda maten hon lagade, den hade Clara själv åtnjutit flertal gånger vid de fester man haft hos Salomons.

Claras brev dateras 29 januari 1913. De adresserades till Emma Axling som då tjänade som hemtjänarinna hos Ellen, änka efter Otto Salomon, föreståndare vid Nääs slöjdlärarseminarium.

Emma hade tidigare tjänat som kokerska hos makarna Salomon då de bodde på Björkenääs. Då Ellen efter maken Ottos död flyttade till Göteborg följde Emma utan tvekan med för att fortsätta tjäna hos Ellen men då som hemtjänarinna.

Då brevet anlände hade Emma en längre tid längtat efter att få använda sej av den färdighet hon ägde som kokerska och då var det inte svårt att tacka Ja. Hon kände ju väl till bygden och visste att hon säkert skulle trivas på Ekudden. Det fanns dock ett annat och högre skäl till att Emma med lätthet tackade ja, på torpet Saxås som låg under Nääs fanns en fosterdotter som hette Astrid, hon var 12 år. Astrid var dotter till Emma och född utom äktenskapet. För Emma betydde Astrid allt, en anställning på Ekudden möjliggjorde för Emma att uppfylla de plikter som förväntades av henne också som Mor.

Så kom det sig att Emma började sin anställning under sensommaren 1913.

Emmas arbetsplats var köket på Ekudden, de var förlagt till bottenplan, till köket hörde också tillhörande skafferi, matkällare och övriga förrådsutrymmen. I ett gammalt ordstäv sägs det att ”köket är hemmets hjärta”, så var det också på Ekudden. Härifrån var det mycket av det dagliga arbetet som styrdes, det som avhandlades i köket kom att prägla hela huset. I köket var det Emma som var arbetsledare, Det var hon som såg till att de alltid fanns mat på bordet vid bestämda tider, det var hennes ansvar att övervaka husans arbete, det var viktigt för Emma att hålla god kontakt med utomhuspersonal, såsom rättare, kuskar, drängar och betjänter. Det var Emma som avgjorde när extra arbetskraft skulle kallas in. Hon ansvarade också för husets linneförråd. Skafferi och källar- förråd, här gällde de att alltid vara uppdaterad på vad som kom in och vad som gick ut. Det är nog inte fel att säga att ”från köket utgick mycket makt”.

Vid någon rolig tillställning skrev man följande:

”I köket är det Emma Axling som är kung
Där fröjdar hon både gammal o ung
Ja, maken till rostbiff som Emma lagat
Ej någonstans i världen vi någonsin smakat
O tänk på den härliga julematen
Som doftar så ljuvligt från alla faten.”

Genom brev får vi veta att Emma hade ansvar för tillsättande av personal, det skedde i samråd med frun i huset, Clara Berg som ju var Emmas överordnande.

En ung kvinna som fått anställning på Ekudden skriver i ett brev daterat 6 april 1920:

Kära fröken Axling! Hjärtligt tack för det kärkomna brevet som innehöll löftet att jag fick komma, det gladde mig mycket…

Angående kläder, är det något särskilt? Bomullsklänningar, små och stora förkläden, snibbar till huvudet, eller hur? Är det nödvändigt ha svart klänning med, förlåt nu alla mina frågor med det är alltid bra att veta, jag har aldrig haft någon plats, med undantag för några månader i staden, så det blir naturligtvis något nytt för mig. Med rum är ej kinkigt, är nöjd som det blir, och med arbete vill jag naturligtvis vara med om så mycket jag får, för att få en inblick i det hela.

Tack fröken Emma Axling att ni antog min sak, min önskan att Ni ej skall få något obehag därför. Med vänlig hälsning Helga Magnusson.

Samma kvinna skriver senare ett brev som ej är daterat, i det brevet har mycket av formalitet och titlar lagts bort, det är mer som ett vänskapsbrev fyllt av uppskattning.

Min snälla rara mamma i köket!

Varmt tack för det kära brevet, så glad jag blev, det var snällt av Emma att tala om allt för mig. De ord som herrskapet sagt gladde mig ofantligt och oavbrutet sade det i mitt hjärta: Gud är god. Och vet Emma jag grät av glädje, ännu mer överväldigad blev jag då jag fick ett så rart brev från fröken Greta. Ja det älskade Ekudden gärna ville jag resa till Er igen men nu är det ej möjlig.

Brevet avslutas med: Och så hälsas hela Ekudden så förinnerligat mycke av Eder tillgivna Helga.

Brevet från Helga säger en del om den goda anda som rådde på Ekudden. Herrskapet Berg, i det här fallet Clara och Volrath Berg sänder hälsningar som vi kan anta var ord av erkännande. Dottern i huset skriver också ett vackert brev som gläder. Detta visar något av den respekt och aktning för tjänstefolket, något som många härefter berättat om var rådande på Ekudden.

Vardagen på Ekudden följde givna rutiner. Arbetet i köket började alltid tidigt. Först av allt tände pigan i spisen i köket och satte vatten för att värmas, Herr- skapet Berg skulle alltid ha in en kanna med varmvatten på sovrummet innan de steg upp på morgonen, Husan började sitt arbete med att tända i alla kakelugnar, vid denna tid var de inte mindre än 14 kakelugnar att tända. De berättas att Volrath Berg var noga med att inte slösa på veden, vid ett tillfälle ansåg han att husan lagt in ett vedträd för mycket och lyckades rädda detta, dock till priset att sota ner sina vita manschetter, då detta kom till tjänstefolkets kännedom gav de dem ett gott skratt och de skojades om att Volrath var en mästare på att undvika för stora avverkningar av skogarna på Nääs. Under 30 talets mitt fick Ekudden vattenburen värme vilket under- lättade husans arbete avsevärt. Emma var djupt troende och började alltid sin dag med en personlig andakt på sitt rum, på de viset hämtade hon daglig kraft och glädje i arbetet. Tidigt var hon i köket, satte på en kanna kaffe, i regel hade hon också satt en bröd eller kakdeg, förberett för frukost innan köksan återvände efter att ha tänt i kakelugnarna varpå man slog sig ned kring köksbordet med en kopp kaffe och sockerskorpa innan frukosten serverades kl. 7.30

Middagen serverades kl. 18.00 och bestod av den tidens husmanskost oftast med skalpotatis som grundstomme. Med tanke på detta så finns det nog en förklaring till att en av de kokböcker som är bevarad efter Emma bär titeln ”168 TILLREDNINGSSÄTT AV POTATIS” Utgiven 1916. De finns också en annan kokbok bevarad: ”FINARE MATLAGNING” Utgiven 1904.

En kokbok som var till god hjälp i köket på Ekudden där det var mycket middagsbjudningar och fester. Då var det Emma som tillsammans med frun i huset gjorde menyn.

Det rörde sig ofta om fyra rätters middagar. På Ekudden fanns ingen mathiss vilket gjorde att tjänstefolket fick gå i trappen med serveringsfat, soppterriner och karotter. Clara var noga med att maten skulle serveras varm. Ofta stod glass som dessert på menyn, det var något man tillverkade själva, råvarorna fanns ju och på Ekudden hade en glassmaskin införskaffats, en maskin som drogs runt med en vev, så tungarbetad så att Emma kallade in några karlar som arbetade ute på Ekudden.

Under skördetiden togs allt tillvara.

Trädgårdens bär och frukter togs tillvara genom hermetisk inkokning (konservering). Bygdens folk bestod under skördetiden med bär och svamp och tjänade på så vis en extra slant. Potatiskällaren rymde potatis och andra rotfrukter samt trädgårdens frukter. På matkällarens hyllor samsades saft, sylt och konserver och inläggningar av alla de slag i prydliga rader. Färskvaror såsom mjölk, grädde, smör och ost fyllde kallförrådets hyllor.

Ekudden hade mycket att plocka fram ur förråden. Emma hade stenkoll på vad som lades in och vad som förbrukades. På Ekudden hade man ett isrum nere vid sjön, där packades isen in i sågspån och kunde på så vis förvaras under lång tid. Bredvid köket i huset fanns ett isskåp där kylvaror förvarades. Detta var den tidens kylskåp, en viktig del av Ekuddens modernisering.

Olika sysslor som Köket ansvarade för var årstidsbundna. Hösten bestod av att ta tillvara skörden från trädgården. Strax innan jul var det också tid för slakt och julbak, en arbetsam tid, allt skulle tas tillvara, vid dessa tillfällen var de nödvändigt med extra arbetskraft. Vår- tiden var det dags för storstädning,, denna städning var så omfattande och ställde till med så mycket oreda i huset så att herrskapet Berg reste bort under tiden.

Då isarna gått och vädret tillät var det bykdagar, eller stortvätt. Då kallade Emma in ett antal damer från Tollered, s.k. tvätterskor. Tvättandet följde ett givet mönster med blötläggning i björkaska, kokning. klappning och sköljning, till sist sköljning i kallt vatten. Det sista sköljvattnet skulle vara så klart att de kunde drickas. Det sägs att Clara Berg själv gick ner till tvättstuga för att kontrollera att vattnet var klart, om hon drack av sköljvattnet förtäljer inte denna berättelse. Till sist hängdes tvätten att torka, därefter forslades lakan, dukar mm till mangel- boden för att allt skulle köras i kallmangel.

Det var ett tungt arbete som krävde sin kvinnliga uthållighet och styrka, men här fanns också de väl uppskattade rasterna då tvätterskorna inbjöds till köket för att bjudas på Ekuddens så omtyckta och nymalda kaffe, och till det en nybakad slät vetekrans med pärlsocker på. Lite extra omsorg lades på dukning med de lite finare porslinskopparna. Emma visste att uppskatta och värdesätta sina tvätterskor. För att lindra nariga och sargade händer erhöll dessa också en bit isterflott som blev till en väl använd handcreme på den tiden.

Men det var inte bara arbete och slit, man värnade om att ta tillvara möjligheter till allt det där som bryter av vardagen. Herrskapet Berg var ofta bortresta och då hade tjänstefolket i förväg fått arbetsuppgifter att utföra. Exempel på detta kunde vara att tjänstefolket skulle klippa mattrasor, uppfinningsrikedomen var då stor, man inbjöd andra ungdomar att bistå i arbetet. Likaså kunde en stor duk broderas av fler än ett par händer samtidigt, detta resulterade i att arbetsuppgiften snabbt genomfördes och man kunde kila iväg på andra äventyr under tidig kväll.

För Emma var fritiden efterlängtad, på torpet i Saxås fanns dottern Astrid som såg fram emot Emmas besök. I Astrids dagbok kan man läsa om Emmas frisöndag, helg- ledigt och ett par veckor semester under sommaren. Astrid skriver om hur hon besökte Emma på Ekudden och av det hon skriver framkommer det att hon där var en välkommen och uppskattad gäst. Astrid berättade själv om hur hon firade jul på Ekudden, hon berättar om färden till julottan då hon fick sitta bredvid Berg själv längst fram på släden. Emma berättar i ett brev till en tidigare arbetskamrat att dottern Astrid fått en så fin julklapp av herrskapet Berg. Att dessa anteckningar finns nedskrivna och att de berättats vidare visar vad det betydde för en ensam mamma och hennes dotter att mötas av respekt och uppskattning.

Emma innehade tjänsten på Ekudden i 27 år. Under dessa år växte det fram en vänskap med familjen Berg. Hon kom att bli, inte enbart kokerska utan också en kär vän som hörde till familjen Berg. Emma var dock medveten om skillnaden mellan herrskap och tjänste- folk, hon var aldrig hej och du med herrskapet Berg, ett sådant förhållningssätt var inga problem för Emma, för henne var ord som självförverkligande och karriär helt främmande, men hon levde i det på den tidens vis. Hon visste mycket om skyldigheter och plikter, genom att gå in under dessa kunde hon genom det också värna den värdighet som arbetet gav henne. Hennes insats var ovärderlig, hon var uppskattad och omtyckt. Hennes kunskap i matlagningskonst skulle kunna tagit henne långt, ja, mycket långt. Men för Emma var troheten viktigare än framgång. Hon skulle aldrig kunnat komma på tanken att lämna Ekudden.

Under hösten 1939 var Emma i arbete men krafterna avtog alltmer och Emma var då sjukare än någon kunnat ana. Till sist orkar Emma inte med arbetet, den 11 december 1939 flyttar Emma hem till dottern Astrid Andreasson på Wiebo. Den 15 februari 1940 avlider Emma 71 år gammal.

De är nu den 25 februari 1940. En vacker vinterdag. Solen lyser på Ekuddens vita fasad och trädens skuggor i parken framträder allt tydligare i sin dunkelhet på den vita snö. Det är Emmas begravningsdag. Fru Clara Berg hade kvällen innan dragit sej tillbaka till sitt sovrum tidigare än vanligt, hon önskade få vara ensam med sina tankar och hade en del att bestyra med. Nu stod ett vitt konvolut lutande mot brevstället på hennes skrivpulpet, ett brev skrivit med stor omsorg, varken för mycket eller för lite, ett kondoleansbrev till Emmas dotter Astrid Andreasson.

Ekudden 24-2 40.

Snälla Astrid! Med djupaste smärta mottog jag och alla de mina budet om Emmas död. Emma var min goda vän, aldrig har något missförstånd varit oss emellan. Det känns smärtsamt tomt efter henne. Jag skänker härmed tre 100 som hjälp till de utgifter ni haft för min kära, trogna Emma.

Många deltagande hälsningar.
Clara Berg

Där låg också ett skrivet tal som Clara skulle hålla vid begravningen, de förväntades av henne som Emmas överordnande att säga något vid detta tillfälle, hon ville nu så gärna ge Emma ett verkligt erkännande en dag som denna.

Hon mindes de brev hon skrev för så många år sedan då hon erbjöd Emma tjänsten som kokerska, aldrig hade hon då kunnat ana hur bra det skulle bli, så mycket enklare och roligare livet hade blivit på Ekudden med Emma som kokerska. Att en djup vänskap skulle växa fram mellan familjen Berg och deras kokerska.

Clara ringde på rumstelefonen, bad husan hjälpa henne att rätta till de tunna svarta floret som fästes vid den svarta hatten, husan fattade slöjfloret och lade det med varsamhet framför ansiktet, och hjälpte henne på med kappan, Clara lade ner brevet och talet i sin svarta handväska, kontrollerade att spetsnäsduken låg i ytterfacket, sedan knäppte hon väskan med lätt darrande hand. Så går hon ut till skjutsen där maken Volrath väntar. Hon stannar till ovanför trappan ner till köket, där är tyst och stilla idag. Clara saknade sin kokerska så oerhört. Ekudden kändes fattigare på något vis. Emma, hade varit en verklig trotjänarinna.

Britt Andreasson