Mina fem somrar, 1952 – 1956, som arbetare i Ekuddens trädgård.
Vilken frihetskänsla att cykla till Ekudden på morgonen i stället för att gå in och arbeta i fabriken. Mina arbetskamrater var Erik Efraimsson och Albert Pettersson, samt trädgårdsmästare David Andersson. Vi började klockan 07.00 med att lufta bänkarna, vattna och rensa med mera.
Frukosten var mellan 09.00 och 09.30. Vi åt ute i växthuset. Erik och Albert satt på varsin stol, vilka jag nu är lycklig ägare till. Jag satt på trapphyllan bland kaktusar och sparagus med mitt kaffe.
Landsvägen gick utanför trädgården, det hände inte så mycket. En och annan bil eller traktor åkte förbi. En viktig händelse var när Laban (Lars-Erik Frodelius) kom med häst och vagn med mjölken från Nääs till affären i Tollered.
Tio över åtta kom Lille Kjell på sin Husqvarna till arbete i Karlssons affär i Floda. Halv nio kom kursarna från Nääs på cykel till arbetet i smedjan i Tollered.
Sven och jag skulle leverera grönsaker till Värnhem på Nääs. Varorna drogs på kärra. Vi blev bjudna på kaffe i köket av Fröken Giip. Vi hade även två gossar som hjälpte till.
En sommar var det Sven i Vasen (Sven Hansson) och Snoddas (Evert Tornström). Sven och jag skulle slänga trädgårdsavfall i gödselstacken bakom stallet då jag fastnade och Sven fick dra upp mig. Jag tror att stöveln blev kvar. Tråkiga arbeten var att skura lerkrukor samt att grodda potatis i källaren nere vid sjön. Stora spindlar i tak och på väggar.
Ibland blev vi inbjudna på kaffe i villan. Vi hade middagsrast mellan klockan 13.00 och 14.00. Då cyklade jag hem. Jag blev ombedd att köpa cigaretter till herrarna, ett litet paket Boy kostade 2:40 och jag fick med mig 2:50. Tioöringen som blev över behöll de.
En sommar var det trädgårdsutställning på Liseberg. Vi fick då 5 kronor var av Fröken Greta till inträde och kaffe. Fröken Gretas privatchaufför, Tage Persson körde bilen. Erik och Albert satt finklädda i baksätet som riktiga herremän. Efter besöket på Liseberg åkte vi hem till Alberts son, Evert som bodde i Olskroken på Örngatan. Där blev vi bjudna på kaffe.
Inte trodde väl jag att jag senare skulle, som nygift, bo på gatan nedanför.
Bärplockningen av vinbär och krusbär skedde när den tiden kom. Det var viktigt att plocka rent på buskarna så inga bär blev kvar på grenarna. Jordgubbarna hade sin tid det var roligt och gott. Privatpersoner i Tollered beställde och fick bären hemkörda på en stor paketcykel, som var svår att hantera. Verkmästare Persson i Dalalyckan hade beställt, då fick jag 5 kronor i dricks. Det var väldigt mycket.
I källaren på Villan fanns två stora rum. Ett för att förvara vinterfrukten samt ett annat rum med trädgårdsleksaker till Fröken Gretas syskonbarn. Där fanns bland annat styltor som vi prövade.
Det kändes fint att gå upp till balkongen och vattna i blomsterlådorna. Det luktade så gott när man kom in i hallen och den fina trappan. Fantastiskt för mig som bodde i ett rum och kök med föräldrarna.
I växthuset fanns ett rum med vindruvor. Rummet var låst, men nyckeln låg på hyllan ovanför.
Varje lördag skulle gården krattas, det var viktigt.
Fröken Greta hade ett stenparti nere vid sjön Sävelången, men det skötte hon själv.
Så gick sommaren. Nu på äldre dagar minns jag med glädje mina somrar på Ekudden då livet lekte.
Ingvor Blomberg Andersson