Svenska Lottakåren hade även ett kapitel i Tollered. Innan 1942 kallades de Sveriges Landstormskvinnor. Den nationella rörelsen arbetar med att rekrytera och utbilda kvinnor inom det svenska försvaret, och bedriva totalförsvarsinformation.

I Lerum, Stora Lundby och Skallsjö bildades Lottakårer i slutet av 1930-talet, dessa var som mest aktiva och hade betydande uppgifter under andra världskriget.

Till Skallsjö och Tollered kom vid denna tid många flyktingar och där hade Lottorna en central roll att hjälpa till med det akuta omhändertagandet.

Lottakåren i Tollered arbetade även som chaufförer, lagade mat och medverkade även länge på midsommarfirandet på Nääs.

Lottakåren i Tollered delade lokal med Hemvärnet i Österlyckan. Omkring 1970 gick Skallsjö Lottakår samman med Lottakåren i Lerum.

En Tolleredbo som var med i många år var Britt Lovell, hon stannade kvar i Lottakåren även efter övergången till Lerum.

Här nedan följer en tidningsartikel som skrevs om Lottakåren ca 1980. Du kan även läsa den återskapad i originalformat via länken.

Vad vore Sverige utan Lottakåren? (pdf, öppnas i ny flik)

Vad vore Sverige utan Lottakåren?

Lottakåren är – nästan – lika folkligt förankrad som Hemvärnet. De båda organi-sationerna bildades ungefär samtidigt och av samma an-ledning – kriget hotade vårt älskade fosterland. Än i dag går Lottakåren och Hemvärnet hand i hand. Men numera gör lottorna mer än bara kokar ärtsoppa…

I den allmänna krigsrädslan förstärktes svenska folkets fosterlandskänsla i slutet av 30-talet. Fasansfulla stormakter blev mer och mer förbannade på varandra, och mitt i bråket fanns lilla neutrala Sverige. Vi hade inga vidare materiella resurser, men vi hade en fosterlandskänsla som gav oanade resultat. Sverige fick två arméer – Den vanliga och den som egentligen skapades på gräsrotsnivå, Hemvärnet. Ungefär samtidigt som den sistnämnda konstituerades en tredje, nog så viktig, kugge i det svenska försvaret – Lottakåren.

Krigstider

– Det var krigstider och pojkarna skulle ju inte svälta ihjäl. Vi knackade dörr för att få ihop köksattrialjer och sedan satte vi igång att göra mat. Det måste ha känts skönt för våra utsvultna pojkar. Ja, när vi gjort detta ett tag var vi ju i princip en organisation.

Så beskriver Astrid Eliasson Lottakårens framväxt i Lerum. Hon har varit med sedan starten. 1939.

Då bildades tre Lottakårer i nuvarande Lerums kommun: Stora Lundby, Lerums och Skallsjös lottakårer. Alla bildades spontant, utan påtryckningar från högre ort.

– I Skallsjö fanns det väldigt många flyktingar. Vem skulle ta hand om dem? Det blev vi kvinnor det, säger Britt Lovell, som också varit med från början.

I dag är de tre Lottakårerna sammanslagna i Lerums Lottakår, där Britt och Astrtid fortfarande är medlemmar.

Klippböcker

Bland mycket intressant har Britt och Astrid två klipp- och bildböcker om Lottakåren. Där finns artiklar från början på 40- talet som ger en liten inblick i hur tankarna gick på den tiden. Helt klart är att Sveriges kvinnor visade ett enormt intresse för att hjälpa till och försvara Sverige.

En fröken Fröberg höll, enligt en tidningsartikel, ett bejublat tal i Alingsås. Hon talade ”på ett ledigt och medryckande sätt om lottarörelsen”. Tyvärr står det inget datum, men så här sa hon bland annat:

”Landets försvar skötes ej endast av männen, utan kvinnan kan också göra så oändligt mycket för detta, och redan forntidens kvinnor gjorde sin stora insats. De skötte hemmen och jordbruken, då männen drogo ut mot främmande land för att strida för friheten. Den långa fredsperioden har gjort att Sveriges innevånare försjunkit i en slags trygg likgiltighet och ansett att inga stormar hotade våra hem, att försvaret var endast något som rörde männen – ej kvinnorna.”

Ärtsoppa

– På den tiden gjorde vi nästan inget annat än mat. Den klassiska bilden av Lottan som står och rör i ärtsoppan stämde. Nu är den bara delvis riktig, säger Astrid Eliasson.

Huvuduppgiften var alltså från början att laga mat åt männen, kanske framförallt hemvärn- smännen. Idén kom faktiskt från Finland där en Lottakårsorganisationen funnits ett par år. Hela 90.000 kvinnor lagade mat åt sveriges försvarare i början av kriget.I dag har Lottakåren ungefär60.000 medlemmar, men matlagningen är bara en liten del av deras arbetsuppgift.

– Det finns utbildningar i alla slags tjänster inom armen, marinen och flygvapnet. Den så kallade A-lottan är verksam inom det militära. Hon skriver efter genomgången godkänd kurs ett avtal med den försvarsgren inom vilken hon utbildats, och blir därefter krigsplacerad för en bestämd befattning. B-lottan skriver ett avtal med Lottakåren på hemorten. Avtalen gäller fyra år, under vilken lottorna ska genomgå repetionsutbildning, säger Lerums lottakårs sekreterare Gun-Britt Svensson.

Lerum

Lerums lottakår har i dag 130 medlemmar. Tidigare var man betydligt fler, men nu är siffran glädjande nog på väg uppåt. Fler medlemmar alltså, som också blir yngre. Tidigare var medelåldern väldigt hög, i dag är den ungefär 35 år.

-Vi har också en väldigt fin ungdomsverksamhet. 25 unglottor i 11-12-årsåldern träffas en gång i veckan, avslutar Gun-Brit Svensson.