Inledning

Jag fick en fråga våren 2023: “Har Du lust att skriva ner lite om Din barndomsby ”Ekudden?” I vår bok “Minnen från Tollered” finns ingenting nedskrivet om detta område.” Jag lovade att tänka på saken.

Jag plockade fram de fotoalbum, som jag ärvt av mina föräldrar. Där fanns flera foton, som på olika sätt skildrade livet inom min barndomsby “Ekudden”. Fotografierna framkallade minnen från upplevelser bakåt i tiden – minnen som jag både muntligt och skriftligt berättade för min sambo Anna-Lisa. Både jag och Anna-Lisa upplevde att det krävdes lite mer, än att bara delge mina barndomsminnen från byn – området Ekudden.

Vad hade byn-området Ekudden för samband med familjen Berg och Nääs fabriker? Vi kände båda att det krävdes lite kortfattad information om familjen Berg, fabrikens tillväxt och Tollereds utveckling från en jordbruks- bygd till ett välutvecklat brukssamhälle för att kunna förstå området Ekuddens funktion och betydelse.

I denna artikel finner du det färdiga resultatet!

Jag konstaterar också i samband med detta, att jag har en stor “minnesskatt” i alla de album med foton och text, som jag samlat på mig under hela mitt liv. Intresset har medfört att jag med mer och mer avancerade kameror dokumenterat mitt livs viktiga händelser. Resultatet har blivit åtta kameror och många, många fotoalbum.

Mina minnen från Ekudden och lite till…

Jag heter Lars Inge Persson och har bott hela min barndom inom byn Ekudden, cirka 800 meter väster om Tollereds samhälle.

Jag föddes en sommardag 1939. Innan jag nu börjar berätta i detalj om Ekudden och mina barndomsminnen i byn, vill jag försöka berätta lite om min hembygds utveckling långt före min egen barndomstid.

Familjen Berg hade omtanke om all sin arbetskraft

Nääs fabriker och familjen Berg visade stor omtänksamhet om sina anställda. De ordnade allt på bästa sätt och de flesta trivdes bra. Det byggdes arbetarbostäder, affärer, kontor, skolor, samlingslokaler, sjukstuga, idrottsplats, slöjd- och vävstuga, scoutlokal, postkontor, tvätteri med badhus, telegrafstation – allt detta med en ägare familjen Berg.

Johan Theodor Berg

Johan Theodor Berg fick i sitt första äktenskap nio barn, varav tre barn avled i tidig ålder. Den första tiden bodde familjen i flygelbyggnaden på Nääs säteri nuvarande Nääs Slott, för att sedan flytta till fabrikens nya tjänstemannabostad i Tollered. År 1852 avled Johan Theodors fru under ett besök i Skåne. År 1854 gifte sig Johan Theodor för andra gången och ytterligare fyra söner kom till världen. En av sönerna dog i späd ålder. Familjen bodde kvar i fabrikens tjänstemannabostad i Tollered.

En ny bostad byggdes till familjen i slutet av 1850-talet – Ekudden. Johan Theodor lät uppföra ett stort vackert hus till sin familj på sluttningen ner mot sjön Sävelången. Huset fick namnet Ekudden, som också i folkmun benämndes “Villan”. Familjen flyttade in i sitt nybyggda hus år 1859. Där bodde Johan Theodor till sin död 1895.

Johan Theodor bad sin son Johan Volrath att flytta hem

Johan Theodor kände så småningom, att han behövde hjälp med ledningen av familjens stora företag. År 1893 bad han sin son Johan Volrath Berg att komma hem för att hjälpa till. Johan Volrath arbetade vid denna tid som disponent för Billesholms gruvbolag i Skåne. Han hörsammade faders begäran, lämnade Billesholm med sin familj och flyttade år 1893 hem till Tollered. Johan Volrath bosatte sig med sin familj i den nya villan Ekudden och blev efter faders död år 1895 företagets nya disponent och verkställande direktör.

Johan Volrath Berg

Johan Volrath Berg föddes år 1855 och var en av sönerna i Johan Theodors andra äktenskap. Han utbildade sig till ingenjör och flyttade som ung ner till Billesholm i Skåne, där han efter några år blev disponent för Billesholms gruvbolag. Johan Volrath gifte sig år 1891. Johan Volrath var vid giftermålet 36 år och hans unga hustru Clara 20 år gammal.

När fadern Johan Theodor bad sin son med familj att flytta hem till Tollered för att hjälpa till med verksamheten inom Nääs Fabriker AB hade familjen två små barn: sonen Gunnar Theodor född 1892 och dottern Jenny Maria född 1893. Familjen utökades senare med ytterligare tre döttrar: Greta född 1897, Anna-Karin född 1901 och Marie-Louise född 1908. Familjen flyttade från Billesholm i Skåne till Tollered i Västergötland år 1893 och bosatte sig i Johan Volraths barndomshem: villa Ekudden.

Johan Volrath saknade sin kusk i Billesholm – Per Persson

Johan Volrath saknade sin forna kusk i Billesholm – Per Persson, min farfar – och erbjöd Pers lilla familj att flytta upp till Tollered i Västergötland. Per var sedan år 1891 gift med Ida Kristensson – min farmor. År 1893 fick paret sitt första barn – sonen John Leonard.

År 1894 gick Per och Idas flyttlass från Billesholm i Skåne upp till Tollered i Västergötland. Per Persson blev återigen kusk åt Johan Volrath Berg. Den unga familjen fick sin första bostad i det lilla torpet Hästhallen (Höges) beläget på höjderna ovanför samhället.

Ny bostad – Lilla Ekudden – ett hus med fem lägenheter

Familjen Berg ville ha sitt tjänstefolk nära. Per med familj flyttade därför efter något år från torpet Hästhallen till huset Lilla Ekudden, beläget alldeles intill familjen Bergs vackra villa. Till Lilla Ekudden fanns också en förrådsbyggnad och ett vedförråd. När Per med familj flyttat in, hade de som grannar, två trädgårdsarbetarfamiljer och stallarbetare med familjer. Nu hade kusken Per nära till sitt arbete.

Nu hade kusken Per nära till sitt arbete och familjen Bergs hästar, vagnar och lite senare även bilar. Per var 30 år när han flyttade från Billesholm till Tollered år 1894 och hade många år kvar att arbeta. Troligen förändrades Pers arbete från att enbart vara kusk till att också vara chaufför, eftersom familjen Berg tidigt skaffade sig motorfordon. Den stora landsvägen mellan Göteborg och Alingsås var det enda som skilde villa Ekudden med Lilla Ekudden. Trafiken var inte särskilt livlig i början av 1900-talet och man kan kanske jämföra dåtidens landsväg med en av dagens vanliga byvägar.

Ekuddens jordbruksbyggnader gränsade till stallbyggnaden

Johan Theodor Berg anlade ett stort jordbruk på 1850-talet. Många små och stora jordbruk köptes upp och lades ner, när fabriken anlades. Fabrikens arbetare behövde ändå många av de produkter, som alla små och stora jordbruk tidigare hade genererat. Ekuddens jordbruk blev ett stort jordbruk med cirka 70-80 kor, ungdjur, tjurar, arbetshästar och grisar. Gården hade stora arealer och det krävdes mycket arbetskraft till skötseln.

Villa Ekudden och villa Höja

Johan Theodor lät bygga Villa Ekudden, belägen på den vackra sluttningen mot sjön Sävelången cirka 800 meter västerut från fabriksbyggnaderna. Johan Theodor med familj flyttade till det nybyggda huset år 1859 och Johan Theodor bodde där till sin död år 1895. När sonen Volrath Berg med familj flyttade hem till Tollered från Billesholm för att hjälpa sin far med ledningen av fabriken, år 1893, bosatte sig familjen på villa Ekudden.

Johan Volraths halvbror, Isak Teodor, född år 1846, lät under åren 1885-86, bygga en vacker villa till sig och sin fru. Villa Höja byggdes i en ekdunge, ungefär mitt emellan fabriken och villa Ekudden, men på andra sidan av landsvägen. Isak Teodor var en av familjen Bergs styrelserepresentanter inom Nääs fabriker AB. Isak Teodor avled år 1926.

Johan Volrath – disponent för Nääs Fabrikers AB och hans familj Johan Volrath blev företagets nye disponent, när hans far Johan Theodor avled år 1895, Familjen bodde redan på villa Ekudden. Företaget utvecklades under Johan Volraths ledning. Nääs Fabriker AB övertog år 1912 Alingsås Väveri och år 1927 även Nordens Textilfabrik i Borås.

Johan Volrath och hans hustru Clara fick fem barn- en son och fyra döttrar. Döttrarna Jenny Maria, Anna-Karin och Marie-Louise gifte sig så småningom och flyttade från villa Ekudden. Av barnen bodde endast dottern Greta kvar i barndomshemmet under hela sitt liv. Greta Berg förblev ogift och hade vissa arbetsuppgifter inom fabrikens ledning. Greta avled år 1994 i en ålder av 97 år.

Sonen Gunnar Teodor, född år 1892, utbildade sig till civilingenjör, gifte sig år 1918 med Margit Maria Nordin från Alingsås. Det unga paret övertog villan Höja, när Isak Teodor avled år 1926. Gunnar Teodor blev disponent för Alingsås Väveri och Nordens Textilfabrik i Borås. Den unga familjen fick tre barn, dottern Margareta, född 1927 och tvillingarna Peter och Ulla födda 1931. Sorgligt nog dog Gunnar Teodors fru den 19 februari år 1942.

Gunnar Teodor blev disponent och verkställande direktör för hela Nääs Fabrikers AB, år 1942, i samband med att hans far Johan Volrath avled i en ålder av 87 år.
Företaget Nääs fabrikers AB såldes till Almedahl – Dalsjöfors AB

Gunnar Teodor Berg var ledare och disponent för Nääs Fabrikers AB fram till år 1961, då hela företaget Nääs Fabrikers AB såldes till Almedahl Dalsjöfors AB. Gunnar Teodor Berg bodde kvar i villa Höja till sin död år 1987-95 år gammal. Vi får hoppas, att han efter sin frus sorgliga död, år 1942, fann en ny livskamrat att dela sitt liv med.

Min farmor och farfar – Per och Ida Persson

Per och Ida Persson flyttade från Billesholm upp till Tollered år 1894. Johan Volrath Berg saknade Per, sin forna kusk från Billesholm, och erbjöd därför Per att arbeta som kusk åt familjen Berg i Tollered. Familjen Berg ville ha sitt tjänstefolk nära och efter något år fick Per och Ida möjlighet att bo i en lägenhet på Lilla Ekudden alldeles nära villa Ekudden men på andra sidan av landsvägen med sin förstfödde son John.

Per och Ida gifte sig år 1891 nere i Billesholm. Per var då 27 år och Ida 25 år. Under åren 1893 till 1903 föddes deras fyra barn. Sonen John Leonard, född 1893. Dottern Olga Eleonora Teresia, född 1895. Dottern Ingrid Marianne Lovisa, född 1901. Sonen Tage Fritjof – min far, född 1903.

Sonen John växte upp med familjen på Lilla Ekudden. Han arbetade inom järnvägen. År 1925-32 år gammal flyttade John till Göteborg och gifte sig år 1928. Dottern Olga flyttade som 18-åring till Göteborg och arbetade som tjänarinna hos en familj, innan hon gifte sig och bildade familj. Dottern Ingrid stannade kvar hemma. Efter skolan började Ingrid som affärsbiträde i Sjöbergs affär i Tollered. Senare flyttade Ingrid till Floda, där hon köpte och drev en mjölk- affär, så länge hon orkade.

Sonen Tage – min far, stannade också kvar i hemmet. Efter avslutad skolgång blev Tage anställd inom Ekuddens jordbruk. Han var då 13 år gammal. Inom själva jordbruket arbetade han i två år och blev sedan uppflyttad till vagnstallet. Han blev nu arbetskollega med sin far- min farfar. När bilarna började dyka upp på allvar, tog Tage körkort år 1923 och blev sedan chaufför åt familjen Berg.

Tage var arbetskamrat med sin far Per fram till faderns död år 1928. Eftersom familjen Berg fortfarande hade flera hästar i sitt stall anställdes en ny kusk vid namn Axel Johansson. Nu blev Tage och Axel arbetskamrater. Tage som chaufför och Axel som kusk.

Tage träffade i början på 1930-talet Valborg Andersson, en vacker flicka från Ödenäs. Så småningom bestämde sig det unga paret för att gifta sig och bilda familj år 1934. Tage var då 31 år och Valborg var 26 år gammal. Men var skulle Tage och Valborg bo? Eftersom familjen Berg hade önskemål om att ha sitt tjänstefolk nära, så löste sig det unga parets bostadsfråga på ett bra sätt. Fabriken lät uppföra ett hus upp mot bokskogen cirka hundra meter ovanför Lilla Ekudden. Där fick chaufför Tage Persson bosätta sig med sin hustru Valborg. Huset fick namnet ”Brunnslyckan”.

“Brunnslyckan”, mitt barndomshem!

Fabriken ville ha sitt tjänstefolk nära. När familjen Bergs privatchaufför, min far Tage, gifte sig med min mor Valborg, kunde paret flytta in i ett eget hus. Huset “Brunnslyckan” var färdigbyggt lagom till deras bröllop i början av år 1934. Huset var beläget cirka hundra meter från Lilla Ekudden upp mot bokskogen.

Huset “Brunnslyckan” hade två våningar samt källare. Första våning bestod av ett stort kök, vardagsrum samt en hall med trappa upp till nästa våningsplan. På andra våningsplan fanns en hall, två rum och några större och mindre skrubbar.

I ett av rummen på andra våning bodde ett antal år Einar Svedberg som arbetade i ladugården på Ekuddens jordbruk. I samband med att bolaget beslutade att avveckla jordbruket år 1944, fick Einar Svedberg ett avgångsvederlag, vilket gav honom möjlighet att köpa ett hönseri nära Hindås.

När Einar flyttade gjordes en ombyggnad på andra våning av huset “Brunnslyckan”. Bolaget iordningställde ett badrum med toalett och badkar och min bror och jag fick vårt efterlängtade pojkrum med fönster mot landsvägen och sjön.

Min far Tage hade ju sitt arbete som privatchaufför för familjen Berg. På sin fritid gjorde han i ordning tomten runt huset. Han anlade gräsmattor, grusgångar, terrasser, blomsterrabatter och trädgårdsland. På kullen ovanför huset byggde han ett hönshus och så småningom även en lekstuga för oss barn. Min far Tage var en händig, flitig och idog man!

Min mor Valborg var hemmafru och hade ansvar för allt inomhus, såsom skötsel av hus och hem, mat och matlagning. Hon var mån om att alla mådde bra och var “hela och rena”. Min mor var duktig, ansvarsfull och omtänksam. Hon gav oss trygghet och ville oss alla väl!

Min mor och far, Valborg och Tage, fick tre barn. Per-Erik, min storebror, föddes hösten år 1934. Lars Inge, jag själv, såg dagen ljus sommaren år 1939 Marita, min lillasyster, föddes hösten år 1942

Några tidiga minnen från “Brunnslyckan”

Jag minns, att jag gärna sprang ner till farmor på Lilla Ekudden, som då bodde där med sin dotter Ingrid, min faster. Ingrid arbetade i Sjöbergs affär. Farmor tog alltid fram den fina, blåa och välfyllda Mazettiburken och bjöd mig på karameller.

Jag minns, mörkläggningen mitt under andra världskriget. Pappa drog ner alla rullgardiner för fönstren, så att inget ljus från huset kunde ses utifrån. Vi gick ut i trädgården och tittade på det svepande strålkastarljuset på himmelen, som sökte efter fientliga flyg. Det var kusligt! Jag minns, första gången jag fick smaka på en banan. Min första lekkamrat, Git, som bodde hos sin mormor på Lilla Ekudden under sommaren, hade fått en banan av sin mamma, som varit på besök. Jag hade aldrig sett eller ätit en banan. Git lät mig smaka på bananens skal. Eftersom jag började tugga på skalet, sa Git: “Nej, nej, du skall inte äta allt, bara gnaga och slicka på insidan av skalet”. Det smakade gott!

Förklaring till den ritade översikten över min barndomsbygd “Ekudden”.

1. Villa “Ekudden” – uppförd och bebodd av familjen Berg
2. Lilla Ekudden – tjänstebostad för fem familjer
3. Brunnslyckan – tjänstebostad för privatchaufför Tage Persson med familj. Mitt barndomshem!
4. Malta – Tvåfamiljshus för trädgårdsmästare och ladugårdsförman
5. Tvättstuga och toaletter
6. Hönshus – egenhändigt byggt av min far, Tage Persson
7. Vedbodar – för Lilla Ekuddens tjänstefolk
8. Suterränghus – Övre plan: Förråd, magasin. Undre plan: 2 garage till familjen Bergs bilar.
9. Stallgårdsbyggnad – Innehåll: Stallplatser, selkammare och vagnar
10. Ladugårdsbyggnad – Undre plan: Ladugård för ett 80-tal djur. Övre plan: Avsett för spannmål och dylikt
11. Stallbyggnad – Undre plan: Stallbyggnad för arbetshästar – Övre plan: Hölada
12. Vagnsbod och mejeri
13. Förrådshus och magasin
14. Svinhus
15. Växthus
16. Garage – byggt för senare bruk
17. Förråd, toaletter, tvättstuga och vedbod – för Maltas tjänstefolk
18. Liten verkstad – för Kalle Johansson

 

Min barndomsby – Ekudden

Ekuddens jordbruksbyggnader – byggdes på 1850-talet

Johan Teodor Berg anlade ett stort jordbruk på 1850-talet. Många små och stora jordbruk köptes upp och lades ner, när fabriken anlades. Fabrikens arbetare behövde ändå många av de produkter, som alla små och stora jordbruk tidigare hade genererat. Ekuddens jordbruk blev ett stort jordbruk med cirka 70-80 kor, ungdjur, tjurar, arbetshästar och grisar. Gården hade stora arealer och det krävdes mycket arbetskraft till skötseln.

Familjen Bergs privata stallbyggnad gränsade till jordbrukets byggnader. När villa Ekudden var färdigbyggd 1859 krävdes byggnader för familjens privata ridhästar och vagnshästar samt efter ett antal år även garagebyggnad till familjens bilar.

Tjänstebostaden Lilla Ekudden

Familjen Berg ville också ha sitt tjänstefolk nära. I anslutning till stallbyggnaderna byggdes därför bostadshuset Lilla Ekudden med förrådsbyggnad och vedförråd för tjänstefolket och deras familjer. Även mitt barndomshem Brunnslyckan byggdes många år senare inom detta område.

Min egen barndomsmiljö före skolåldern blev därför stallet, lantgården, Lilla Ekudden, villa Ekudden och även sommarbaden vid sjön Sävelången.

Tjänstebostaden Lilla Ekudden i mitten av 1940-talet

Huset var byggt i samma stil som familjen Bergs stora, vackra villa belägen på andra sidan av landsvägen. Huset hade fem lägenheter. Två lägenheter fanns på första våning och tre på andra våning.

I en av lägenheterna på första våning bodde min farmor Ida och min faster Ingrid. Min farfar avled redan år 1928, endast 64 år gammal.

I lägenheten bredvid bodde trädgårdsarbetare Erik Efraimsson med fru Hilda och barnen Rut, Stig, Maja, Erland, Lejla, Alf och Eivor. Familjen flyttade omkring år 1944 till torpet Intagan ovanför Stålbo.

En ny familj – fabriksarbetare Arnold och Signe Johansson med sina fyra barn flyttade in. Familjen tog senare namnet Salenborn. Ett av de fyra barnen – Göran – blev min bästa vän.

På andra våning bodde kusken Axel Johansson med fru Anna. Axel anställdes som kusk, efter min farfar Per Perssons död år 1928.

I de övriga lägenheterna på andra våning bodde änkan Wallentin med sin son Rune och min allra, första lekkamrat Gits mormor Karin Johansson med sin son Kalle. Sonen Kalle jobbade i fabrikens verkstad och troligen även änkan Wallentins son Rune, innan han bildade sin egen firma i Sävedalen.

Till Lilla Ekudden hörde även förråd, vedbodar – en för varje familj – vedbacken med huggkubb och vedtravar, tvättstuga med dass samt odlingsland med bärbuskar och fruktträd där varje familj kunde odla sina egna grönsaker och skörda sina egna bär och sin egen frukt.

Lilla Ekuddens samlingspunkt

Jag minns, att Lilla Ekuddens grönsaksland sköttes på ett exemplariskt sätt. Planteringarna blev ofta samlingsplatsen under lediga stunder, där de boende dryftade dagens händelser.

“Stutalyckan” – Jag minns, åkern bredvid grönsakslanden, som kallades “Stutalyckan”, Där gick ofta ladugårdens två, stora tjurar och betade. Tjurarna var tjudrade och lite stora, så det var inte läge att gå in på åkern för att klappa dem.

Ekuddens privata stall hade plats för fem hästar. När jag var tre-fyra år fanns det två ridhästar och en “draghäst” i stallet. Det fanns också en selkammare med fina selar till hästarna samt en vagnsbod och ett förråd.

Jag minns, att i vagnsboden fanns flera, fina vagnar, bland annat en fin, svart landå med tonade rutor och inredd med mörkblå plysch. På utsidan av vagnens dörrar fanns emblem med bokstäverna V.B. i guld.

Jag minns också, att kusken Axel på lediga stunder satt i selkammaren vid sin arbetsbänk, eldade i sin kamin och gjorde snusdosor av näver. När jag frågade, vad det skulle bli, blev alltid svaret: “Vi får väl se, vad det blir, när det blir färdigt”.

Familjen Bergs bilgarage var beläget på undre plan av Lilla Ekuddens förrådsbyggnad. Där fanns plats för två bilar. Under andra världskriget fram till 1945 fanns där en lite mindre bil- en Vauxhall – som användes till familjen Bergs resor.

De två ordinarie bilarna av märket Buick – P7 och P 84 – stod under krigsåren uppallade utan hjul i ett garage under stallbyggnaden med öppning mot landsvägen, eftersom försvarsmakten behövde gummihjulen.

När kriget var slut byttes den lilla bilen av märket Vauxhall mot åtta nya däck till familjen Bergs två ordinarie bilar: P7 och P 84.

Jag minns, att jag tänkte: “Hur kan man byta bort en hel bil mot åtta däck?”

Ekuddens jordbruk med sin egen stallbyggnad, sin ladugård och flera andra byggnader har jag inte så många minnen ifrån, eftersom jag inte fick vara där nere och leka.

Jag minns, att jag var nere vid “bron” upp till höladan en solig sommardag, då flera av de som arbetade ute på åkrarna satt under bron och åt sin lunch. Jag kommer ihåg flera namn, såsom rättare Lundgren, Gustav Karlsson, Valdemar Svensson, Stig Eriksson, Sven Svensson, Bertil Efraimsson och Alf Eriksson. “Gubbarna” tyckte väl det var roligt att prata och skoja med en liten kille på fyra-fem år.

Jag minns också, att i ladugården arbetade bland annat David Olsson, Einar Svedberg och Knut Björkdahl.

Villa Ekudden – Familjen Bergs stora fina villa.

På andra sidan av landsvägen var familjen Bergs stora, vackra villa belägen. När jag var liten var det mest fröken Greta Berg, som “styrde och ställde” i och omkring villan.

Jag minns, när det då och då plingade i “vevtelefonen” som satt på väggen i köket hemma på Brunnslyckan. Det var fröken Greta som ringde på direktlinjen från villan. Så här kunde det låta: “Hör du Tage, kan du komma och ställa in bilen i garaget!” “Ja, fröken”, svarade pappa Tage.

Villa Ekudden byggdes på en vacker sluttning ner mot sjön Sävelången. Johan Teodor lät bygga huset till sig och sin familj. Familjen flyttade in år 1859. När sonen Johan Volrath år 1893 flyttade åter till Tollered för att hjälpa sin far, bosatte han sig i sitt barndomshem villa Ekudden. Johan Teodor avled år 1895 vid en ålder av 87 år.

Villa Ekudden låg nära landsvägen. Det var bara en mur och en gräsmatta, som skiljde tomten från vägen. Huset hade två infarter till entrén – en från Göteborgshållet och en infart från Alingsåshållet. Mitt för Lilla Ekudden, som var beläget på andra sidan av landsvägen, fanns en öppning i muren med en grind. Detta var en liten genväg upp till villan eller från villan ner till stall och garage, som också var belägna på andra sidan av landsvägen.

Villans entré var under sommaren smyckad av vackra blommor och rabatter. Gräsmattan framför entrén pryddes av en flaggstång. Vid sidan av huset mot Tollered fanns det växthus, drivbänkar och stora odlingar av allehanda grönsaker och på andra sidan av villa Ekudden växte det fruktträd av olika slag. Bakom huset ner mot sjön fanns en stor gräsmatta med buskar och träd samt en tennisbana och ett förråd för trädgårdens maskiner. Nere vid sjön fanns ett vitmålat badhus samt båthus med brygga.

Senare byggdes också ett garage för två bilar bredvid villans växthus.

Malta – tjänstebostad för familjen Bergs tjänstefolk.

Huset Malta med sitt förråd, tvättstuga och toaletter låg nära villa Ekudden österut mot Tollered. Huset hade två lägenheter och en liten bostad på vinden. I de stora lägenheterna bodde trädgårdsmästare David Andersson och hans familj samt ladugårdsförman David Olsson med familj I bostaden på vinden bodde pensionerade söndagsskolelärarinnan Anna.

Vilka bodde i Villa Ekudden på 1940-talet, när jag var liten?

Johan Volrath avled 1942 i en ålder av 87 år. Hans hustru Clara avled år 1947, 76 år gammal. I huset bodde också dottern Greta Berg, född år 1894. Jag minns, att jag har träffat Clara, men det är främst fröken Greta Berg som för mig är förknippad med Villa Ekudden.

I huset bodde också kökspersonalen: Margit, Majsan och Karin samt på tredje våning hade Emma från Hemsjö kvar sin bostad. Hon hade tidigare varit familjens barnsköterska och bodde nu som pensionär i Villa Ekudden.

Jag minns, att vi barn ibland fick följa med vår far Tage till Villa Ekudden för att bada i villans badkar. Badrummet låg bredvid villans kök. Det var skönt att bada “karbad”.

Jag minns, de fina kalasen i villan med god mat och ädla drycker. Det hörde till att husets chaufför skulle tjänstgöra som bartender och iklädd vit serveringsrock med vit silkeshandduk på armen servera gästerna alkoholhaltiga drycker.

Jag minns, fröken Gretas många skogspromenader i sällskap med sina två hundar “Bissan” och ”Jessica”.

Jag minns, de fina promenadvägarna i bokskogen ovanför mitt hem. Lantarbetarna inom jordbruket höll efter träd och buskar. Familjen Berg promenerade ibland förbi mitt hem för att njuta av den vackra bokskogen och de fina promenadvägarna.

Jag minns, att familjen Berg varje påskafton tillsammans med släkt och vänner gick förbi mitt föräldrahem för att tända och beskåda påskelden på “påskeldaberget”, Berget var beläget till höger om bokskogen ovanför Brunnslyckan. Lantarbetarna hade dragit ihop ris och buskar till en stor påskeld. Ingen i min familj fick gå upp till påskelden innan familjen Berg med sina gäster hade kommit. Detta var viktigt för min far Tage.

Jag minns, att fröken Greta Berg varje sommar anordnade en trevlig sommarfest i parken omkring Villa Ekudden till förmån för Röda Korset. Alla var välkomna med ett besök!

Jag minns, att jag en höst var med min mamma i potatisåkern nedanför Sjöbergs affär. Där hade olika anställda var sin potatisfåra. Vi hade där vår egen potatisfåra, där vi kunde ta upp vår potatis. När vi var klara sa mamma: “Nu går vi till Sjöbergs och köper en flaska med sockerdricka.” Jag hade aldrig smakat sockerdricka tidigare. Det smakade jätte-jättegott! Jag minns, att jag som liten fick åka med farbror Gustav, när han spånt hästen för plogen för att ploga bort snön från gångvägar och stallgård. Det var spännande!

Jag minns, att jag ibland tillsammans med min kompis Göran besökte Kalle Johansson i hans verkstad på vedbacken, där han meckade med sin motorcykel. Det var också intressant!

Jag minns, när vi barn satt nere vid landsvägen och tittade på truppförflyttningarna med soldater, kanoner och hästar från A2 Kviberg i Göteborg till Tånga Hed i Vårgårda. Vi barn ropade till varandra: “Nu kommer knekta!” Det var spännande!

Jag minns, när jag och Göran cyklade runt, runt på stallgården. Då kom plötsligt fröken Greta och förbjöd oss att cykla där. Hon var säkert lite sur just denna dag……

Jag minns, att fröken Greta varje år alldeles före julhelgen besökte oss på Brunnslyckan för att lämna julklappar till familjen. Givetvis dukade mamma kaffebordet med den fina servisen i “stora-rummet”. Mamma bjöd på kaffe med sju sorters kakor. När kaffet var urdrucket, bad fröken Greta om en extra servett, för att kunna ta med några av mammas goda kakor hem till villan. Jag tyckte det var konstigt att fröken Greta, som var så rik, behövde ta med sig kakor hem…..

Jag minns, att jag på julaftons förmiddag flera gånger fick följa med pappa, när han skulle skjutsa hem tant Emma till sina släktingar i Hemsjö. Tant Emma var ju före detta fam. Bergs barnsköterska, som bodde kvar på villa Ekudden. Därefter körde pappa åter till villa Ekudden, för att lasta bilen full med julklappar, ämnade till de gamla pensionärerna från Tollered, som bodde på ett pensionärshem i Orrås nära Stenkullen. Då kände jag: “Nu är det Jul!”

Jag minns, när alla scouter med facklor i händerna tågade från scoutlokalen i Tollered till Skallsjö kyrka på juldagens morgon. Vi var vakna och tittade på fackeltåget från fönstret i köket. Mamma hade tänt vår julljusstake. Plötsligt kom gardinen för nära ljuslågorna och det började brinna i gardinen. Pappa Tage tog snabbt tag i gardinen och slängde ut den i snön. Det kunde slutat illa, men allt gick bra!

Barndomens uppväxtmiljö började förändras

Den gamla landsvägen genom Tollered, förbi villa Ekudden och Lilla Ekudden var ju ett avsnitt av landsvägen mellan Göteborg och Alingsås till Stockholm. Vägen var alltför smal och krokig och bilarna som passerade på vägen blev fler och fler.

I början av 1940-talet började därför planerna på att bygga en bättre och bredare väg mellan Göteborg och Alingsås att planeras, förberedas och även så småningom att genomföras. Styrelsen för Nääs Fabrikers AB och dess ledning var säkert väl orienterade om den planerade nya vägen och hur och var vägen skulle anläggas. Gunnar Teodor Berg blev disponent/ledare för hela bolaget, när Volrath Berg avled 1942. Gunnar Teodor Berg var sedan länge bosatt i Villa Höja med sin familj.

Vilka förberedelser gjordes inför det kommande vägbygget?

Enligt planeringen skulle den nya vägen byggas just där alla jordbrukets byggnader var belägna och även familjen Bergs privata stallbyggnad samt tjänstebostaden Lilla Ekudden. Den nya vägen skulle också ta en hel del av åkermarken från ladugården fram till fabriken.

Följande förberedelser gjordes:

• Jordbruket med ladugård på Nääs säteri arrenderades och alla djuren flyttades dit år 1944.
• Nytt garage för familjens Bergs bilar började byggas bredvid växthuset på Villa Ekudden.
• En ny tjänstebostad med två lägenheter började byggas i backen ovanför mitt föräldrahem på Övergårdsmossen. som ersättning för Lilla Ekudden. Det byggdes även en ny tvättstuga med förråd till de två, nya lägenheterna, som även mitt föräldrahem Brunnslyckan skulle använda.

Barndomens uppväxtmiljö förändrades gradvis

Alla lantgårdens djur flyttades år 1944 från Ekudden till Nääs säteri! Det blev med ens lugnt och tyst i ladugård och stall. Även familjen Bergs hästar flyttades. Givetvis fanns alla byggnader kvar och även lantarbetarna som bärgade hö från åkrarna fanns också kvar under ett antal år.

Det nya garaget för familjen Bergs bilar blev klart år 1945. Det betydde, att det inte längre fanns några bilar kvar i de gamla garagen. Min pappa Tages arbetsplats blev nu det nya garaget bredvid växthuset på villa Ekudden. Det var inte riktigt lika lätt att ta kontakt med pappa.

Den nya tjänstebostaden på Övergårdsmossen blev också klar år 1945. Detta medförde att Lilla Ekudden så småningom skulle utrymmas och bli helt tom på boende. Min farmors lägenhet var redan utflyttad, då min farmor avled 1943 och min faster Ingrid flyttade till Floda och öppnade mjölkaffär. De familjer som flyttade till Övergårdsmossen var kusken Axel Johansson med fru Anna samt familjen Arnold och Signe Johansson / Salenborn med sina fyra barn. Vart övriga två familjer på Lilla Ekudden flyttade: Fru Wallentin med sonen Rune och Karin Johansson med sonen Kalle, minns jag inte.

Allt blev tyst och stilla, när huset Lilla Ekudden blev öde och tomt!

När jag cyklade omkring på min cykel fanns det inte någon mer än mamma och mina syskon att prata med. Allt var bara öde och tomt. Det var tur för mig, att min kompis Göran och hans familj hade flyttat till Övergärdsmossen alldeles ovanför mitt hem. Då fanns det ändå någon att leka med.

Hösten år 1946

1946 började jag skolan. Det var spännande att börja skolan. Skolan var belägen centralt i Tollered alldeles bredvid brandstationen. Min fröken Brune var snäll och jag fick många, nya klasskompisar.

Hösten år 1946 inträffade också en annan betydelsefull händelse. Det hade varit krig utanför Sveriges gränser. Många flydde från kriget i sitt land till Sverige. Flyktingarna sökte arbete i Sverige och någonstans att bo. Från Estland kom det flyktingar till Tollered. Några av flyktingfamiljerna fick bo några år på Lilla Ekudden och de vuxna fick arbete på Nääs fabriker.

Nu blev det liv och rörelse hemma på Ekudden igen. Min kompis Göran och jag samt mina syskon fick många nya kompisar. Familjen Piiberman hade tre barn, familjen Taak hade fem barn, en finsk familj hade två barn, familjen Kajuu hade ett barn och paret Kerkel hade inga barn. Vi var plötsligt 10-15 barn i olika åldrar, som lekte, busade och bråkade tillsammans. Det var en härlig tid!

Jag minns, när vi spelade fotboll på före detta “stutalyckan”. Jag hade fått nya, fina knäskydd. Jag skulle ju vara målvakt. Det var så roligt, så jag hade knappt tid att springa till toaletten.

Jag minns, att vi på vintern åkte bob och kälke, liggandes på mage, från Övergårdsmossen nedför backen förbi vårt hus och Lilla Ekudden, svängde åt höger utefter gamla garaget och sedan ibland ut på landsvägen och vidare ner mot “Bäcken”. Roligt, men ganska livsfarligt!

Jag minns, att vi om somrarna vistades mycket nere vid Sävelången och vår fina badplats. Vägen till badplatsen var landsvägen en kort bit förbi Malta och sedan utefter åkern ner till sjön. Där fanns omklädningshus, brygga och en fin sandstrand. Vid badstranden tillbringade vi många timmar. Vi lärde oss simma och dyka samt hittade på olika lekar både i vattnet och på land.

Längst bort mot Göteborgshållet vid Sävelångens strand fanns Villa Ekuddens vitmålade bad- och båthus. Förflyttade man sig utefter stranden mot Tollered fanns en båtbrygga, sedan vår fina badplats, därefter platsen där “esterna” träffades på lediga stunder för att umgås, agna långrev och röka siklöja och ål, Cirka 30 meter därifrån mot Tollered fanns “sandbanken”, där bäcken rann ut och det samlades mycket fisk, sedan “rättarens flytbrygga” och längst bort Gunnar Bergs badhus.

Jag minns, att vi på vintern, när isen bar, skottade undan snön för att åka skridskor och spela bandy. Jag var också nere vid sjön en gång, när jag träffade Rune från “Plaggen” som satte ut “sprätt” i hopp om god fiskelycka……..

Planering, förberedelse och genomförande tog tid!

I början av 1940-talet började planerna på att bygga en bättre och bredare väg mellan Göteborg och Alingsås att planeras, förberedas och även så småningom att genomföras.

Det tog lång tid från planering och förberedelse till dess att den nya vägen förbi Ekudden och Tollered började byggas och blev klar

• År 1944 flyttades alla djur från lantgården Ekudden till ladugården på Nääs säteri / slott och Ekuddens ladugård och stall fanns kvar i väntan på rivning inför den nya vägen..
• År 1945 blev den nybyggda bostaden på Övergårdsmossen klar för inflyttning. Detta hus skulle till viss del ersätta Lilla Ekudden, som så småningom skulle rivas på grund av den nya vägen. Nääs Fabriker AB hade verkligen “god framförhållning”.
• År 1945 var också den nya garagebyggnaden för familjen Bergs bilar klar. Bilarna flyttade över till det nya garaget på Villa Ekudden och de gamla lokalerna stod tomma.
• År 1946 kunde flyktingar från Estland få en tillfällig bostad i de tomma lägenheterna på Lilla Ekudden.De estniska familjerna visste att Lilla Ekudden var en tillfällig bostad och de sökte givetvis mer permanenta bostäder. Familjen Taak t.ex. flyttade omkring år 1951 till Toronto i Canada. Flera estniska familjer valde att stanna kvar i Tollered och fann så småningom en permanent bostadslösning.
• År 1953/1954 bodde de arbetare, som byggde “Torska kraftverk” på Lilla Ekudden. Då hade flyktingfamiljerna flyttat vidare och huset var åter tomt inför den kommande rivningen.

Huset “Gärdet”

Även det stora huset “Gärdet” skulle rivas till förmån för den nya vägen. Huset var beläget på höger sida av landsvägen strax före “Fridhem” som även kallades “Blåbandslokalen”.

Jag minns, att jag sommaren år 1951 träffade en kompis från Göteborg, som under sommarlovet bodde på “Gärdet”. Han hade ett fint dragspel. Jag var ofta hos honom och “tränade”. Jag upplevde att musiken “kom från huvudet ut i fingrarna”, om jag tänkte på en melodi. Jag drömde om att själv äga ett dragspel, men, ett dragspel kostade mycket pengar.

Hur skulle jag kunna spara till mitt eget dragspel? Jag minns, att jag sommaren år 1952 sommarjobbade på Höja handelsträdgård i tio veckor. och skötte tomat- och grönsaksodlingen. Jag tjänade 66 kronor varje vecka och sparade alla pengarna. När sommarlovet var slut hade jag 660 kronor. Det var dags att köpa mitt efterlängtade dragspel. Det visade sig att dragspelet “Traviata” i musikaffären i Alingsås kostade 715 kronor och jag hade bara 660 kronor. Mamma och pappa betalade de 55 kronor, som fattades. Nu hade jag mitt eget dragspel….ett spel, som jag har kvar än idag!. Melodierna kommer fortfarande “från huvudet ut genom fingrarna”.

Det stora vägbygget – det som alla förberett och väntat på!

År 1954 hade vägarbetet med alla arbetare och maskiner nått till min barndoms Ekudden samt därefter området förbi Tollereds brukssamhälle mot Alingsås.

Den nya vägen, som skulle ersätta den gamla landsvägen förbi Ekudden och Tollered började byggas år 1954. Det medförde att det inom Ekuddens område revs en hel del byggnader för att lämna plats åt den nya vägen. Alla byggnader, som byggts upp för Ekuddens jordbruk jämnades med marken. Även familjen Bergs privata stallbyggnad och garagebyggnad revs samt tjänstebostället Lilla Ekudden med fem lägenheter gick samma öde till mötes. Rivningen var, då vägbygget påbörjades inom området Ekudden och Tollered, väl planerat och förberett.

Det som återstod av min barndoms uppväxtmiljö Ekudden var följande: Mitt barndomshem Brunnslyckan (nr:3) på ena sidan av vägen och Villa Ekudden (nr: 1) med växthus (nr:15) och nya garaget (nr:16) samt tjänstebostället Malta (nr:4) med tillhörande uthusbyggnad (nr: 17) på sluttningen ner mot Sävelången.

Min barndoms uppväxtmiljö, Ekudden, blev helt förändrad och till stor del “begravd” under den nya vägen.

Vägbygget drog vidare mot Tollered.

Nya vägen byggdes i etapper mot Tollered. En hel del av Ekuddens jordbruksmark fick vika för den nya vägen. Det stora huset “Gärdet” mellan Ekudden och själva Tollered revs också på grund av vägbygget.

Inom själva Tollereds brukssamhälle behövde endast några få byggnader rivas, då den nya vägen byggdes mellan själva samhället och Nääs fabriksbyggnader. Vägbygget omfattade också en möjlighet att via en bil- och gångväg förflytta sig från samhället till fabriksområdet under den nya vägen.

Denna etapp av den nya vägen – riksväg 6 – genom Ekudden och Tollered blev klar år 1957! Ett foto av den “nya vägen”.

Slutord – Mina minnen från Ekudden och lite till…..

Uppgift: Jag blev ombedd att berätta lite om min barndoms Ekudden. Detta har jag försökt göra genom ett barns ögon, tankar och upplevelser samt genom en “kartskiss” över Ekuddens byggnation.

Dåtid: Det var viktigt för mig att koppla ihop mina barndomsminnen med lite “dåtid” genom att kort berätta lite om familjen Bergs stora förmåga att starta Nääs fabriker, ge omsorg om alla sina arbetare och sakta omvandla bygden till ett blomstrande brukssamhälle.

På så sätt kunde jag beskriva: Varför uppstod Ekudden och varför hamnade min farfar som kusk hos familjen Berg och efter det min far Tage som privatchaufför hos fabrikens ledning.

Framtid: Jag vill nu kort avsluta med lite framtid efter det vägen blev färdig år 1957

Försäljning: Företaget Nääs Fabriker AB såldes till Almedahl Dalsjöfors AB år 1961. Försäljningen omfattade alla aktier, byggnader och jordegendomar.

Min far Tage Persson: Min pappa fortsatte som privatchaufför fram till 1961 både för disponent Gunnar Berg på villa Höja och fröken Greta Berg på villa Ekudden. De sista åren arbetade min far på fabriken. Äntligen fick han reglerade arbetstider. Min far gick i pension år 1966 efter att haft tjänst inom företaget i 50 år.

Fröken Greta Berg: Greta bodde kvar på villa Ekudden även efter försäljningen av företaget år 1961. De sista åren hade Greta hjälp av en dam från Tyskland vid namn Irmgart. Fröken Greta Berg avled år 1994. Fröken Greta Berg blev 97 år.

Disponent Gunnar Berg: Gunnar bodde troligen kvar i villa Höja fram till sin död år 1987. Disponent Gunnar Berg blev 95 år gammal.

Lars Inge Persson
April månad, 2023