Redan 1883 var August Wilhelm Bergfelt med och bildade Måttlighetssupareföreningen: Nykterheten å Nääs, vilken inte förordade helnykterhet utan endast ett ordnat förhållande till rusdrycker. Föreningen höll sina möten i fabrikens sliperi där också flera av medlemmarna hade sin vardagliga arbetsplats.

1886 bildades en Blåbandistförening i Tollered, även här var A.W. Bergfelt en av grundarna och under många år dess ordförande. Övriga i den första styrelsen var Johan Bryngelsson, Karl Eliasson, Anton Rydgren och Emma Olsson från Tollered samt Alfred Johansson från Nääs. Denna förening vilade på en grund av helnykterhet, kristen livssyn och människors rätt till lika värde.

Måttlighetssupareföreningen avvecklades nu och medlemmarna erbjöds medlemskap i Blåbandsföreningen vilken nu officiellt tagit namnet Skallsjö Blåbandsförening. Endast ett fåtal gick med eftersom löftet om helnykterhet upplevdes alltför långtgående.

Blåbandsföreningen växte snabbt och var som flest 150 medlemmar, Nääs Fabriker upplät mark och man byggde 1897 sitt eget föreningshus Fridhem där möten och föreläsningar var flitigt förekommande. Från att ha varit som störst i början på förra seklet fanns den kvar om än i mindre omfattning i närmare 100 år. Ett par av de sista eldsjälarna var Elin Axelsson och Gustav Eriksson.

Huset Fridhem övertogs under en period av MHF-föreningen i Skallsjö där var Holger Theodorsson var en av de aktiva ledarna. MHF står för Motorförarnas Helnykterhetsförbund.

Fridhem används idag av IOGT-NTO Väst, Logen Unga Viljor som numera kallar Fridhem för ”Röda Stugan”.

En annan nykterhetsförening var NTO logen 1419 Karl XII vilken bildades i Tollered 1908 och i den första styrelsen ingick Georg Dahlqvist, Hjalmar och Elisabeth ”Betty” Johansson samt Johan Emanuelsson och Ebba Emanuelsson. Man använde Österlyckan som möteslokal eller var utomhus då mycket lekar och idrott utövades i den barn- och ungdomsverksamhet (”Barntemplet”) som dominerade föreningen. Man läste böcker och gjorde diverse ”knep & knåp”. Sommartid besöktes Vita Bandet i Slottsskogen eller Wendelsbergs folkhögskola i Mölnlycke. Allt i kamratlig och helnykter anda.

NTO i Tollered upphörde med egen verksamhet 1958, man fanns alltså i 50 år. Systrarna Ebba och Alfhild Emanuelsson tillhörde ledarna och var aktivt verksamma under hela denna tid.

NTO och IOGT i Sverige gick år 1970 samman till en gemensam organisation IOGT-NTO och det är en del av denna som nu för arvet vidare från de gamla nykter-hetsföreningarna i Tollered genom sin verksamhet i Fridhem/Röda Stugan.

NTO står för Nationaltemplarorden.

IOGT står för International Organisation of Good Templars.

Tidningsklipp: Nykterhetsman drack endast vid högtider (pdf, öppnas i ny flik)

På 1800-talet:

Nykterhetsman drack endast vid högtider

Måttlighetssupareföreningen är en originell företeelse i Organisations-Sverige som förekom i bl. a. Skallsjö på 1880-talet. Föreningen stadgade för medlemskap att vederbörande skulle hushålla med brännvinet och inte bjuda på mer än en gök i taget eller själv dricka annat än vid högtidliga tillfällen såsom bröllop, begravning eller annan tillstning. En av föreningens grundare lever fortfarande och kan berätta om hur nykterhetsrörelsen började i Skallsjö. Det är 83-årige verkmästaren August Wilhelm Bergfeldt, Tollered, som med osvikligt minne talar om sina första år i nykterhetsrörelsen.

– Jag var inte gammal då jag hörde en agitator från Göteborg tala om nykterhet, säger hr Bergfeldt. Han ville att tolleredsborna skulle bilda en nykterhetsförening. Så blev det nu inte. Fastän själv bara pojke stannade hans ord kvar inom mig och jag tyckte det var rätt som han sagt. För nog söps det en del här också. En gång minns jag en spinnmästare som kom på några arbetare vid fabriken som inte var nyktra. Då lade han ut en planka över ån och på denna fick de balansera. Det var inte alla som kom över torra.

I januari 1883 bildade vi första måttlighetssupareföreningen. Den hette ”Nykterheten å Nääs”. Medlemmarna fick inte förtära brännvin, konjak, punsch, vin, porter och öl eller därmed besläktade drycker. Men det förekom i stadgarna vissa undantag, nämligen: ”Spirituosa efter läkarens ordination och vid symptom till sjukdomar och om tillgång finnes av tillsatser i förening med sådana. Porter och öl någon gång borta, ett glas vin vid något högtidligt tillfälle såsom bröllop, begravning eller annan tillställning och icke mer än ett glas i sänder. Önskar medlem hemma eller borta bjuda på ovannämnda drycker må detta, i synnerhet med rusdryckerna, ej överstiga ett glas förutom ett glas till maten. Ej heller mer än en s. k. gök eller toddy.”

– Vi blev kallade ”Slipareföreningen” eftersom vi höll till i fabrikens sliperi, då vi hade möten och medlemmarna till stor del var från denna avdelning.

En söndag rodde vi med några båtar här från Nääs nedåt sjön Sävelången till en plats, där vi skulle söka bilda en nykterhetsförening på absolutistisk grund. Första ekan hade en vit flagga hissad under roddturen. Den avsågs inte som parlamentärflagga utan var med för att göra vårsöndagens roddtur än festligare. Inte den gången men några söndagar senare bildades en blåbandistförening och även ”måttlighetssupandet” fick upphöra för den som ville vara med i nykterhetsrörelsen. Alla i ”Slipareföreningen” gick inte med. Det var en del som drog sig och fann det med sin livsföring förenligt att inte binda sig hårdare vid nykterhetsapostlarnas läror utan fortfarande hålla sig till de mera tänjbara begrepp i fråga om nykterhet som gamla ”Slipareföreningen” omhuldat och haft som dryckesregel.