Jag vill återge några minnen från mina kontakter med Sigge Hammar under min uppväxttid i Tollered.
Sigge var känd och väletablerad i Tollered, såväl som tjänsteman i Nääs Fabriker som i föreningslivet. På något sätt hade jag blivit Sigges favoritgrabb, vilket medförde ett antal trevliga uppdrag.
Sigge var en storväxt person, som i yngre åldrar liksom sin bror Lars varit brottare i de tyngre klasserna.
Hans arbetsplats var kontoret, där han bland annat svarade för uthyrning av företagets lägenheter och anställning av sommarpraktikanter.
När jag sökte praktikantplats hos Sigge fick jag frågan; vill du ha arbete på verkstaden, fabriken eller i jordbruket? Jag valde verkstaden och fick där under några somrar mycket bra praktik under Gustav Anderssons och verkmästare Hultgrens ledning.
Nääs Fabriker ägde ett stort antal fastigheter och vid ett tillfälle skulle dessa brandförsäkras. Sigge ville ha en hjälpreda och lotten föll på mig. En verklig vinstlott då jag fick chans att besöka de flesta hus i samhället. Vid vårt besök på Skarabrink var ingen hemma och ladugården var stängd. Sigge lyfte då upp mig i fötterna så jag kunde komma in i en öppen lucka längre upp och öppna på nedre botten. Vid ett annat tillfälle, en varm och solig julidag, hade Sigge och jag ätit lunch i Hindås och på vägen hem stannade vi vid en badplats vid sjön Uspen. Sigge intog, en på botten liggande ställning, där bara hans mage syntes över vattenytan. Några smågrabbar fann detta lustigt och skrattade högt till Sigges stora förtret.
Företaget anordnade för sina anställda med respektive fester på bland annat idrottsplatsen. Sigge sa till mig att jag skulle bli hans springpojke, vilket medförde att jag hade obegränsad tillgång till läsk. Magen var inte förtjust i detta efter att jag druckit fem flaskor Coca-Cola första dagen. Dessa arrangemang skulle ha någon form av uppträdande. Ett år hade Sigge hyrt in några mannekänger från Göteborg. Dessas ombyte skulle ske i fotboll- ens omklädningsrum. Vid en kontroll av dessa fann han att något måste göras mot lukten av svett och liniment. Jag beordrades att åka till affären och inhandla parfym, som kastades mot väggarna, vilket nästan förstärkte odören. Undra hur mannekängerna upplevde denna miljö? Mannekänguppvisningen blev en succé.
Sigge var ordförande i Tollereds IF under många år. Fotbollslaget spelade i Västgötaserien och föreningen arbetade för att komma över till Göteborg. Han kämpade hårt för detta, trots ett hårt motstånd från styrelsen för Västgötadistriktet, men till slut lyckades han och föreningen fick avsevärt lägre resekostnader.
En sommar gjorde Sigge och Peter Berg en resa till Norge. Vid passage av en idrottsplats såg de några grabbar som hoppade höjdhopp. Sigge sa stanna bilen, jag skall visa dem. Iklädd vida långbyxor kommenderade han upp ribban på en meter och gjorde ett försök med stående ansats. Hav rev och ribban gick av men grabbarna hämtade och la upp en ny ribba.
För oss som spelade bordtennis blev Sigge en nyckelperson då han i sin ”pösebil” Standard Vanguard skjutsade oss till bortamatcherna i Västergötland. Han rökte som vanligt även i bilen så resorna var kanske inte de nyttigaste.
Sigge var en unik person som vågade gå sin egen väg i ett samhälle som präglades av attityden ”vad skall folk säga”.
– Örjan Eriksson
