Sjukstugan

Nääs Fabriker såg tidigt till att en barnmorska fanns i brukssamhället. En enkel sjukstuga fanns också främst avsedd för epidemisjukdomar. Efter hand öppnades en sjukvårdsmottagning i en ombyggd större sjukstuga.

Bemanningen var en legitimerad sjuksköterska, bosatt i sjukstugan, med öppen mottagning varje vardag. Enklare provtagningar, omläggningar, rådgivning och injicering utfördes, även hembesök gjordes.

Ett grundförråd av sjukvårdsmaterial fanns på mottagningen. Receptbelagd medicin hämtades på Apoteket i Alingsås av Dahlgren i samband med den dagliga garntransporten. Lådan med mediciner lämnades på en plats nedanför sjukstugan i Tollered. Senare var Nääs Livs apoteksombud fram till att Apoteken i Floda och Lerum öppnade. Mottagningen bestod även av en läkare som regelbundet kom dit varje onsdag.

På övervåningen i sjukstugan fanns ett rum inrett med stol och utrustning för tandläkare, vilken där tog emot patienter någon gång i månaden.

Sjukstugan med sjuksköterskan bekostades av Nääs Fabriker, en tidig form av företagshälsovård för de anställda och deras familjer, sjukvården var fri och medicin betalades av bolaget. Detta gällde även bo- lagets pensionärer.

Karin Karlsson/Persson arbetade fram till 1939 som sjuksköterska och därefter under många år Sofie Risberg som barnmorska/sjuksköterska och därefter Sara Ringius, ”Syster” Siri Nilsson, Herbert Hagelin läkare, och Bertil Ekblom som tandläkare.

Den sista sjuksköterskan i bolagets regi var Barbro Svalin fram till 1969 då sjukstugan avvecklades. Hon fortsatte dock fram till 1975 med mottagning en gång i veckan i Österlyckan för bolagets pensionärer.

I Tollered minns vi också Kerstin Damell som distrikts- sköterska och Erik Lauren som provinsialläkare stationerade i Floda respektive Alingsås.

Efter hand organiserades sjukvården i Lands- tingets regi med vårdcentraler och akutmottagningar. Tolleredborna anvisades då till den nyinrättade Floda vårdcentral.

Hemförlossningsväskan

De flesta förlossningarna skedde i hemmen. Barnmorskan hade en ”hemförlossningsväska”. Den blev med tiden ganska innehållsrik och vid slutet av 1800-talet kunde hon inte längre bära den själv. Då var den stor som en resväska (Ur ”Jordemor – barnmorskor och barnaföderskor i Sverige” av Pia Höjeberg) och innehöll följande:

”Två peanger, två pincetter, två saxar (en rak och en böjd), en nålförare, nålar, catgut och silkestråd i en behållare med sprit, injektionsspruta, katetrar, termometer, instrumentlåda, instrumentkokare av koppar med galler och lock, lavemangskanna, bäcken, tre emaljerade handfat, tre rondskålar, ett litermått, en påse steril bomull, desinfektionsvätska. Sterila navelband, såplösning, fyra kokta borstar för handdesinfektion, lapislösning för barnets ögon, salpetersyra för urinprov (för att undersöka om kvinnan hade äggvita i urinen), handdukar, talk, förlossningstång”.

Under ett antal år hade också barnmorskor skarpa instrument. Många barnmorskor hade med sig barnkläder – små skjortor, som de själva sytt – om de visste de skulle till ett fattigt hem.

Allt detta fick rum i den stora svarta läderväska som barnen storögt tittade på när barnmorskan gjorde sitt besök. Det sades ju att hon kom med deras syskon – att hon ”hade det lilla barnet i sin väska!”

Ålderdomshemmet Furåsen

För vård av äldre personer som tillhörde Nääs Fabrikers anställda eller dess anhöriga, byggde och inrättade bolaget 1916 ett eget ålderdomshem – Furåsen – i avsikt att bl.a avlasta Skallsjö gamla ålderdomshem vid Orrås.

Föreståndarinna på ålderdomshemmet Furåsen var under många år Sigrid Blomberg från Tollered.

Bolaget drev Furåsen till mitten av 1950-talet då Skallsjö kommun genom det nybyggda ålderdomshemmet – Sävegården i Floda – tog över ansvaret för äldrevården.

Under några år efter avvecklingen hyrdes Furåsen av Göteborgs stad som då använde det till vårdhem.

Furåsen är sedan åtskilliga år privatägt och används till bostäder.

Som kuriosa kan nämnas att Furåsen är uppfört på den stengrund som ladugården tillhörande Åbacken tidigare låg.