Föreningen bildades 1887. Under åren fram till 1940 då föreningen ombildades var verksamheten förlagd till flera ställen, vid Harås fram till 1900, åren därefter till 1908 någonstans vid Nääs.

Mellan åren 1909 till 1940 flyttade föreningen återigen verksamheten nu till en plats öster om idrottsplatsen i riktning mot Skogatorp. Nääs Fabriks Aktiebolag lät bygga en lokal där som kom att kallas Skyttepaviljongen. Där förvarade man skjutmateriel av olika slag.

Paviljongen var så stort tilltagen att man där även spontant kunde anordna danser.

Marken där skjutbanan låg – mitt emot Snipås/Snipehall/Utbygget – uppläts av Nääs Fabriks Aktiebolag till föreningen 1 mars 1940. Bygget av skyttepaviljong och anläggning av skjutbanor gjordes av föreningens medlemmar med medel från Nääs Fabriks Aktiebolag. Skjutbanan besiktigades och godkändes 15 september 1940 vad gällde säkerhet för kringliggande terräng, markörer och skyttar.

Utöver skyttepaviljongen anlades 1940 tre skjutvallar, en med ett avstånd på 100 meter, en på 200 och en på 300 meters avstånd till tavlorna. Markörgraven för 200 och 300-metersbanorna låg i ost-nordostlig riktning i nivå med Utbygget. Markörgraven fylldes igen samma år som skyttepaviljongen revs, man kan även idag se spår efter den. Den var byggd med en betongvägg och en vall av jord och grus som säkerhetsskydd för markörerna. Inne i graven fanns 6 st tavelställ som man kunde hissa upp och ner. Det innebar att det kunde ligga 6 personer på vallen och skjuta samtidigt. När en tavla var nere täckte man över de gamla kulhålen med svarta och vita klisterremsor innan nästa skjutserie avlossades. I varje skjutserie sköt man fem skott när man sköt från skjutvall. Det normala var att man sköt på tioringad tavla.

Var man låg när man sköt på 100-metersbanan har vi inte kunnat få fram. Tavlorna stod i sänkan nedanför utbygget. Det har länge funnits kvar rester efter skjulet där tavlorna stod.

Några årtal att minnas

År 1940 valdes Otto Jonsson till ordförande, Pontus Larsson vice ordförande och John Johansson material-förvaltare. Ordförandeposten under åren innehades även av bl. a Severin Johansson, Arne Hultgren, Evald Larsson, Lennart Zanders
1940 på hösten äger Invigningsskjutning av den nya skjutbanan i Tollered/Skallsjö rum.
År 1940 köper flera medlemmar, 11 st, egna gevär av typen Mausergevär 6,5 mm för priset av 65 kronor.
1940–1941 Skytteföreningen köper in gevär till föreningen samt lånar 5 mausergevär 6,5 m/m från Kronans förråd I. 15 Borås.
År 1942 får Clara Berg utmärkelsen som hedersledamot i föreningen.
År 1945 var medlemsantalet 65 personer.
År 1950, 21/5 genomförs en korporationstävling mellan olika avdelningar på Nääs Fabriker och övriga företag med mera i Tollered för att befrämja skytteintresset. Deltagande avdelningar med flera var: Spinnsalen, Kardrummet, Förberedningen, Vigognespinneriet, Färgeriet, Elverkstaden, Mekverkstaden, Lager-& vaktmanskap, Byggnadsavdelningen, Tollered stall, Trävarurörelsen, Kontoret, Sjöbergs, Resenärerna, Konsum och Lantbruk & Trädgård. Totalt deltog 103 personer, både medlemmar i föreningen och icke medlemmar.
År 1955 äger föreningen 12 gevär av typen mausergevär 6,5 m/m.
År 1956 förlängdes nyttjanderätten av markområdet ytterligare 15 år.
År 1969 godkänns Lennart Höglund som instruktör i skytteföreningen.
År 1986 var medlemsantalet endast 18 st.
Vid årsmöte 31 mars 1987 beslöt mötet att upplösa föreningen och lägga ner skjutbanan. Orsaken var att det vid besiktning visat på stora brister och det skulle behövas betydande resurser i pengar och arbete att uppfylla kraven på en godkänd anläggning. Det beslöts också att föreningen skulle övergå till Hemsjö Skytteförening.

Paviljongen revs 1989 och de flesta spåren efter skjutbanan började förfalla och ”sopades” igen.

Det finns fortfarande, 2024, spår kvar efter 200-meters vallen. Även fundamentet till flaggstången som stod vid paviljongen finns kvar.

I boken Svenska Skyttar, Skaraborg, Värmland, Västgötadal från år 1944, finns en förteckning över medlemmar, där det bland annat finns uppgifter när man börjat i de olika skytteföreningarna. Den tidigaste i boken registrerade i Skallsjö Skytteförening är Severin Johansson år 1902, flera medlemmar kom till 1940 då föreningen ombildades efter att ha gått på sparlåga under flera år.

Värt att nämnas är att Otto Jonsson utöver ”vanligt” skytte även, enligt boken, idkade skidskytte.

Skjutbanan vid Snipås var välbesökt. Intresset för både övnings- och tävlingsskjutningar gick genom alla samhällsklasser. Både arbetare och tjänstemän var med i föreningen. Det var inte så vanligt att kvinnor sköt på 1940, 50 och 60-talet, men på en resultatlista från Statsprisskjutningen 1955 finns Ruth Näshammar med som enda kvinna.

Varje söndag hade man övningsskjutningar. Klockan 09. 00 samlades man till dagens övningar. För längre sen tillbaks fick man inte skjuta efter kl 11. 00 då gudstjänsten i Skallsjö kyrka började. När gudstjänsten var avslutad kunde man återuppta skjutningen. Eftersom skjutbanan låg ganska högt hördes skotten vida omkring. Skytt som infann sig på banan efter kl. 10 riskerade att inte få skjuta.

Ammunition såldes i paviljongen. På baksidan av några program anmodas man att: Tag Vara På Tomhylsorna Dom Kostar Pengar

Man genomförde provskjutningar för märke som musketörmärke, skyttemärke i olika valörer guld, silver och brons, idrottsmärke i olika valörer guld, silver och brons, skidlöparmärke med flera märken. På senare år övningssköt man även på någon vardagskväll.

Tävlingar Med Mera

Skyttarna var indelade i klasser, 1 – 5, som dels grundade sig på ålder dels på vilka skyttemärke man erövrat samt även på hur många poäng man skjutit i precisionsserier och tillämpningserier mot figurtavla. Anmälningar till tävlingar var i regel kostnadsfria.

Under de mest aktiva åren från 1940-talet deltog medlemmarna utöver övningsskjutningar i många olika tävlingar, förlagda runt om i Wättlekretsen. Villkor för att pris utdelades var att inom samma klass minst 2 skyttar fullföljde tävlingen. Nedan några exempel. Flera av dem återkom varje år.

• Skjutning om föreningens priser.
• Propagandaskjutning
• Skolskytte för att stimulera skytteintresset.
• Förbundsskjutning på hemmabana (10-ringad tavla på 300 m, 15 skott på 30 minuter.)
• Koncernskjutningar mellan Nääs, Norden i Borås och Väveriet i Alingsås.
• Skjutning om Settska vandringspriset i terrängen omkring Hemsjö skjutbana.
• Skjutning i samband med invigningen av paviljongen vid Hemsjö skjutbana 1942.
• Riksskyttetävling
• Propagandatävling, precision 300 m, figur 300 m.
• Triangeltävlan
• Fältskjutningar runt Tollered, Alingsås, Bergum, Floda, Gunnilse, Hol, Lena, Lerum, Långared, Stora Lundby, Vårgårda med flera ställen.

Vid Vättlekretsens fältskjutning i Tollered 14/11 1948 deltog 127 skyttar.

Följande är ett referat från Elfsborgsläns tidning den 22 mars 1959, från en seriefältskjutning,

Ett strålande väder gynnade denna fjärde och sista fältskjutning inom kretsen. Banläggarna hade lyckats att med hjälp av små och knepiga figurer och varierande skjuttider åstadkomma en svår och värdig avslutning på säsongen.

Banan startade i närheten av Fågelbokärr utmed vägen till Sävhult med en kvartsfigur i snökåpa på 260 m avstånd. Skjuttiden var här 50 sekunder, men detta var inte anledningen till att antalet fullträffar blev litet. Trots att det var ett relativt kort avstånd inverkade vinden en hel del. Det märktes inte så mycket under promenaden fram till 1:a stationen men fanns där ändock och hade en förödande inverkan på skotten.

Efter ytterligare några hundra meters promenad följde mål nr 2, huvud på 160 m. Skjutställningen var knästående, vilket givetvis inverkade menligt för de orutinerade.

Tävlingens långhåll kom på station nr 3, som visade upp Motala på 430 m. Även här besvärade vinden men dessutom uppskattades avståndet lite olika.

Ett nytt knästående mål uppenbarade sig på station fyra, vilket låg på återvägen av banan. Det var en sjättedel på 170 m. Normal svårighet.

Sista målet var en reducerad kvart på 225 m. Här låg svårigheten i att man kortat av skjuttiden till 45 sek. för de sex skotten.

Föreningen får en ordförandeklubba

Under rubriken: Årsmöten med skyttar i Skallsjö och Lerum kunde man i Elfsborgs Läns Tidning 18 mars 1959 läsa följande.

Ordförandeklubba till Skallsjö-föreningen

När hr Arne Hultgren, ordf. i Skallsjö skytteförening öppnade årsmötet på onsdagskvällen i Flygeln i Tollered, bad föreningens kassör, hr Lars Frodelius att som gåva till föreningen få överlämna en ordförandeklubba. Han hade, sade han, funnit det vara tråkigt att se hur ordföranden klubbat besluten med bakändan på en penna. Han hade därför anskaffat en klubba, som han önskade få överlämna. Klubban var utförd av ädelträ och försedd med en silverplåt med inskriptionen ” Skallsjö Skytteförening, För hem och härd”.

Ingbritt Johanssons minnen från Snipås på 1950-talet.

I Tollered sköttes utemiljön exemplariskt av anställda vid ”Bolaget”. Vilket naturligtvis också ställde krav på de boende på Snipås, som ligger mitt emot dåvarande skjutbana. Det fick inte se ovårdat ut. Att det fanns flera medlemmar i föreningen som kunde ha synpunkter på hur det sköttes gav ofta upphov till diskussion hemma på Snipås.

Pappa Bengt, som var medlem i skytteföreningen från 1940 fick därför, ofta under protest, klippa gräset utanför staketet där bilar, motorcyklar och cyklar ställdes.

Det skulle även vara klippt och ansat i vår trädgård. Vi barn vaknade tidigt på söndagsmorgnarna av ljudet då grusgångarna krattades.

På andra våning fanns det en ”smutt” där allt materiel förvarades bakom ett tunt blått draperi.

Ibland, väldigt tidigt på söndagsmorgonen, var det någon tjänsteman från bolaget eller förtroendevald i föreningen som hämtade utrustningen.

Mamma Margareta vaknade en söndagsmorgon på tidigt 1950-tal av okända mansröster och steg i trappan upp till andra våning, ingen hade talat om att det var fritt fram att gå upp och hämta utrustningen. Mamma fick naturligtvis till en förändring efter några år.

Lösningen blev att inne i paviljongen förvarades gevären stående och slutstyckena i en med hänglås låst plåtlåda. När antalet gevär som föreningen hade minskade fick de medlemmar som sköt mycket förvara geväret hemma.

Farfar John Johansson boende på Snipås var materielförvaltare från år 1940 så vad jag förstår så fanns det en överenskommelse, av praktiska skäl, utifrån bestämmelser med stöd av Kungl. Vapenförordningen att det blev inne på Snipås som gevär och ammunition förvarades.

Det finns ett sparat tillståndsbevis gällande inköp och handhavande av ammunition där det framgår att den ”skall förvaras så, att den ej åtkommes av obehörig och må icke förvaras i skyttepaviljongen eller annan liknande lokal med mindre densamma godkänts av polismyndigheten i orten”.

Även kommunikationstelefonerna stod bakom det blå draperiet.

Tord Olsson minns.

Tords pappa, Erland, värvades att sköta sysslan som markör. Det innebar att markera valören på träffen på tavlan med en lång markörspade som var synlig ner till respektive skjutvall.

Tord fick som liten grabb följa med, vilket väckte intresse för skjutning. När han var 13 år gick han med i skytteföreningen. Som 16-åring fick han begära dispens för att ansöka om vapenlicens så han kunde köpa ett gevär.