Folkskolan i Tollered, som numera kallas Gamla skolan, uppfördes 1898 och användes för klasserna 1 – 6 fram till 1951. Skolmaten serverades i Österlyckan, där man också hade gymnastik. Hit fick eleverna gå på led längs riksvägen.

Nya skolan i Tollered stod klar 1951, den innehöll sex klassrum, slöjdsal, musikrum samt matsal och eget kök. Österlyckan användes fortsatt för gymnastik. Träslöjd hade man i Gamla kontoret i Slöjdsalen (numera Berga- salen) som var inredd med hyvelbänkar, bandsåg och träsvarv. Syslöjden genomfördes i Tolleredskolan.

I Österlyckan startade också lekskolan i slutet av 1960-talet, en föregångare till förskolan. Tolleredskolan har över tid genomgått stora om och tillbyggnader och är i dag 2023 en modern skola med både förskola/fritids samt klass 1 -5. En gymnastiksal finns också strax intill.

Undervisningen för årskurs 7, och dåtidens fortsättningsskola på en termin, var förlagd till Nääs folkskola fram till grundskolereformen 1962, då en 8-årig enhetsskola infördes och senare 9-årig grundskola. Årskurs 7 till 9 förlades då till Torpskolan i Lerum, som eleverna fick åka buss till.

Gerd Höjesjö berättar.

Jag heter Gerd Höjesjö f. Berg (dock inte släkt med familjen Berg på Höja). Jag är född och uppvuxen i Sandviken och gick på lärarseminariet i Härnösand. 1966 gifte jag mig med Göran Höjesjö, slöjdlärare i Lerum. Görans far Wilhelm Andersson var fast anställd som trädgårds- mästare hos fam. Gunnar Berg på Höja, men senare var han egen ägare av Höja trädgård, som låg vackert belägen strax nedanför disponentbostaden. Det vackra trähuset högst upp på kullen hade namnet Borgen och hade en vidunderlig utsikt över sjön Sävelången. Övervåningen där hyrdes av trädgårdsmästare Andersson och hans familj, frun Stina och barnen Åke och Göran. Åke utbildade sig till stadsträdgårdsmästare och fick tjänst i Hedemora. Han var född 1931 men dog tyvärr efter en längre sjukdom redan 1981. Åke och Göran tog namnet Höjesjö. 1967 hade vi fått sonen Johan och flyttade in i vårt nybyggda hus i Högelid, rakt över vägen mot Tollered- skog. Samma dag som min man Göran begravdes, revs huset och motorvägen gick genom vårt före detta stora vardagsrum, 50 kvadrat! Men vi bodde där bara 10 år. Barn och kamrater på udda ställe var en svår kombination. Nya boendet blev vackra Norsesund.

Men runt 1967-68 var det ont om arbetskraft i Nääs Fabriker. Sägs att dåvarande chefen ingenjör Hafström själv var nere i bl. a. Jugoslavien (nu Serbien och Bosnien) för att locka med sig män och kvinnor. Även familjer med småbarn.

1968 arbetade jag på skolan i Tollered som lågstadielärare. Jag hade även svenskundervisning för både barn och äldre. Jag älskade det arbetet. Många gånger var barnen hemma hos oss. Speciellt flickorna hade många frågor, som jag skulle besvara. Men vad skulle man göra med förskolebarnen? Att börja skolan med ringa kunskaper i svenska språket gav oro och bekymmer i skolan! Ett informationsmöte hölls på fabriken efter att en önskan hade kommit om integrerad förskoleklass i Österlyckan. Men vilka skulle vara lärare? Chefens fru var utbildad förskollärare och ville gärna göra ett försök.

Efter vissa förslag och passande förkunskaper och förfrågningar och undran så blev Zivadinka Rankovic tillfrågad. Jag var med på detta möte och glömde inte hennes mans min. Radisa, hette han, och för honom var det mycket stort att hans fru skulle arbeta tillsammans med chefens fru! Men så händer det som inte får hända! Den svenska fröken blir sjuk, och ensam står Zivadinka! Hon storgrät! Men eftersom jag var mammaledig med vår dotter Malin, f. 1971, så kunde jag hoppa in!

Malin låg i sin vagn och blev väl omhändertagen av många händer. Zivadinka och jag trivdes med varandra. Hon var utbildad ekonom och hade god hand med barn. Ordning och reda, skratt och tårar och på god fot med de flesta föräldrar. Det var verkligen ett lyckokast, och efter åren i Tollered hade hon tjänst som förskollärare på förskolan Violen i Floda. (Utan större utbildning). Hon var mycket omtyckt och än idag möter jag vuxna, som med glädje talar om hennes tid på Violen.

Min familj hade förmånen att få gästa släkten Rankovic i Serbien en sommar. Den 24 febr. 2022 begravdes hon i Alingsås och kollegor från Violen var med och höll fina tal. (Det var samma dag som Ryssland gick in i Ukraina). Hennes man Radisa dog i febr. i år 2023!

Sista åren bodde dem på Apelvägen i Floda. Men med stor iver, glädje och duglighet var hon in i det sista en eldsjäl i Tollered Röda Kors verksamheten. Trädgården i Floda var ett blomsterparadis!

Man ville vara svensk men samtidigt bevara alla fina traditioner hemifrån Bara några fler tankar kring de människor som kom som arbetskraft till lilla Tollered, men också blev mina vänner. Goda vänner!

Vesa och Boro Reljanovic från Bosnien. De bodde i det gula huset som heter Teatern.

Jag läste svenska med de vuxna på lördagar. Mina tankar gick till Vesa, hon ville inte vara med. Av många underliga anledningar var hon analfabet! Då föreslog ja hemundervisning, som visade sig vara mycket bra! Hon var ivrig, öppen och duktig! Men jag var lite bekymrad över deras lilla dotter Sofia. Nappflaska med sött te och en mamma som inte kunde läsa Pippi Långstrump och andra godnattsagor för sin ljuvliga dotter.

Sofia är sedan många år gift med en svensk, har två vuxna mycket duktiga döttrar och är själv chef på Kapp Ahl i Alingsås.. Helt underbart. Men inget sker av sig själv!

Jo, detta är i all hast något av mina fina Tolleredminnen. En glimt av gamla Tollered.

Ett minne från anonym författare

Från skoltiden har jag ytterligare några minnen där jag vill nämna tre av de lärare som hade till uppgift att lära oss skolbarn både vett och förstånd. Det var först fröken Varolen som man minns som en mjuk och snäll lärarinna. Det var också fröken Hjort vars förnämsta redskap var linjalen, som hon gärna och ofta slog med efter det att man tvingats lägga upp händerna på skolbänken.

Så har vi till sist den av alla skolbarn fruktade Erik Brobeck, som var en utmärkt representant för den gamla skolans sätt att bedriva undervisning där rottingen ständigt utgjorde ett hot om man råkade trotsa hans intentioner. Om det var någon ur klassen som inte kunde svara eller gav ett felaktigt svar på en fråga, kunde han ställa sig inför hela klassen och ”hånflina” mot den som råkat svara fel. Samtidigt som han uttryckte sig ”nu tycker du väl att du är riktigt duktig”. Skolagan förbjöds i Sverige 1958.