En gång kom den första människan till den plats vi idag kallar Tollered. Varje steg den människan tog lämnade två fotspår efter sig fram till en boplats. Boplatsen kom att befolkas av fler människor och fler fotspår blev till upptrampade stigar.
När hästen kom att ingå i bosättningen blev stigarna ridvägar. Hästen kunde också dra vagnar och lämnade hjulspår efter sig. Stigarna blev vägar bestående av spår efter hästhovar i mitten av vägen och hjulspår vid sidorna. Beläggningen på vägarna var grus och sten.
Vägarna i Tollered var under många decennier till för gående, häst och vagn. Vägarnas sträckning kom att benämnas stigar för gående och vägar där häst och vagn kunde framföras.
När trampcyklar och motorcyklar och senare även bilar blev vanliga fick vägarnas standard förbättras och därmed helt eller delvis byggas om. På huvudstråket kom ytbeläggningen att bestå av asfalt.
Vägarna i Tollered består idag av en historisk blandning av stigar, körvägar för häst och vagn samt huvudstråket i form av den gamla riksvägen genom samhället. Körvägar har också delvis blivit asfalterade och har i dag en högre standard.
Tollereds utveckling vad avser boende och ökad trafik kom att tillföra nya vägar och delvis nya vägsträckningar med nya benämningar. Historien visar att en upptrampad stig kan vara grunden för dagens vägsträckningar.
Vi går och åker på vår historia även i Tollered.
Bergaredsvägen
Bergared och Bergalyckan byggdes på Bergasågens mark. Vägens namn blev då Bergaredsvägen. Ytterst kommer alla dessa namn av den bergiga terrängen vid Bergafallen.
Blockenbergsvägen
Från landsvägen vid Nedergården slingrade sig vägen förbi bostadshusen Stora och Lilla Stenhagen samt Stallbyggnaden med vidhängande vedhuggeri och brandstation.
Vid den Bergfeltska gården delade sig vägen söder- och österut. Detta var Tolleredbarnens omtyckta kälkbackar och man åkte över landsvägen ända ut på sjön. ”Blockebergs li” har kvar sitt gamla utseende och går i brant backe upp förbi båtsmanstorpet Blockeberg. Den heter numera Blockebergsstigen och fortsatte som en enkel körväg söderut förbi Blockered och Holmåker samt torpen Brännabben, Bäcken, Övre Hulan, Nolhagen, Maden och Älvvik till Torska såg och kvarn mellan Ömmern och Torskabotten.
Vägen var en viktig väg upp till Hemsjö socken.
Brännabbenvägen
Efter andra världskriget fortsatte Tollereds tid som brukssamhälle. Uppe på höjderna i öster började Tolleredborna bygga småhus på marken till torpen Hästskomossen och Brännabben.
Brännabbenvägen anlades ut över mossen och tog över Blockebergsstigens roll. Vägen anslöt också till nuvarande Snipåsvägen vid Nilsbo.
Vid Brännabbenvägen fanns det förr flera ”led”, (grindar som delar av vägen), ett vid Angsjöbäck där vägsträckan ändrades i slutet av 1950-talet till en rakare väg, och vid huset Bäcken som inramade beteshagarna.
Torpet Brännabben ligger kvar vid korsningen mot Tolleredhöjden. Torpnamnet kommer av att man har bränt och svedjat för odling vid den nabbe (udde) i Torskabotten som här skjuter ut i sjön. Vägen Nabberundan går i en slinga ner mot udden.
Dalalyckevägen
Vägen ledde fram till tre hus med sex tjänstemannabostäder och har fått namn efter åkerlyckan framför som senare har bebyggts.
Gamla Sågvägen
Längst upp i strömmen vid Bergafallen fanns ”ett sågverk” som inte hörde till Tollered utan hörde till Nääs. Gamla Sågvägen erinrar om denna såg. På 1400-talet hörde den till Östergården i Nääs by. När Nääs blev adelsgods övergick den till skattebefriad frälsesåg. Här sågades mycket virke till Tollereds uppbyggnad. Bergasågens grundstenar finns fortfarande kvar. Gamla Kvarn, något nedanför, är ombyggd till bostad. På 1950-talet ändrades vägen till nuvarande sträckning över bron vid skolan. Innan svängde den ner från Gamla Kvarn på Ljungslia strax innan Snickarstugan, och vidare ner i samhället.
Gatan
”Gata” (fägata för djur) är ett gammalt namn på tillfartsvägar till sågarna och kvarnarna utmed strömmen. Vägen är mycket smal mellan hustomterna. Dess sydligaste del gick ned mot strömmen som en vacker hålväg innan ledningsdragning delvis grävde sönder den. Ordet gata i gammalt språkbruk förekom även på landet och brukade användas om tillfartsvägar av olika slag.
Mellan busshållplatsen vid Kvarnen och förbi Sadelmakarens fanns också en liknande stig, en s.k. ”hålväg”.
Herreslia
Herreslia, ”Skitas Li” eller ”Herres Li” som de gamle Tolleredborna sade, var bygatan från landsvägen upp till Skattegården d.v.s. dagens Åbacken. Husen låg i en tät klunga ovanför backen på ömse sidor av vägen. Längre söderut kan man se bygatans fortsättning mot Bergafallen och utmarken.
Tollereds storbonde på 1800-talet, riksdagsmannen och virkeshandlaren Sven Andreasson, var en stor man med mycket makt. Han byggde och bodde i det vackra huset Åbacken med glasveranda vid Herreslias krön. Strax söder om detta ser man terrasser i marken efter andra hus i byn och en gammal väg går ner till strömmen. Platsen omges av stora lövträd som en gång varit hamlade. För ett par år sedan fanns planer på att bygga sönder denna plats men planerna ändrades. Det var riksdagsmannen som var ”herren” och hans gård kallades ”Herres”. Sven Andreasson fick vid tinget försvara sina rättigheter i strömmen gentemot Nääs fabriker. Det var en kamp om vattentillgången. Fabriken byggde en olaglig damm vid Torskabotten och försökte hindra honom att tappa vatten efter arbetstid till sin såg och kvarn. Den långvariga tvisten slutade inte förrän 1907 då fabriken till slut lyckades köpa gården av hans dödsbo. Bakgrunden till öknamnet ”Skitas Sven” är inte klarlagd, en variant sägs komma av hans attityd som av gemene man uppfattades som ”fisförnäm”. En viss avundsjuka på den välbärgade familjen spelade naturligtvis också in.
En annan förklaring skulle vara att i Åbackens ladugård (låg där ålderdomshemmet Furåsen senare byggdes på samma grund) skulle Sven finklädd gått förbi korna och blivit helt nerskitad när ett av kreaturen hastigt gjorde sitt behov.
Möjligen kan en kombination av båda varianterna vara förklaringen till öknamnet.
JT Bergs väg (Johan Theodor)
”Dahlgrens väg” var vägens namn från början när riksväg 6 anlades på 1950-talet. Vägen var då in- och utfartsväg från fabriken och ut på riksvägen vid Lindhagen. När E20 kom till fick den namnet JT Bergs väg som minner om hans verksamhet i Nääs fabriker. Senare har här tillkommit Spinneri- och Väverivägen i samband med nybyggnation.
Harald Dahlgren var chaufför på lastbilen som körde garn från fabriken till väveriet i Alingsås. Dessa turer innefattade även diverse andra ärenden som Dahlgren uträttade såsom apotek och systembolag. Man kunde även boka biljett på kontoret och i mån av plats få åka med till Alingsås.
Landsvägen – Riksväg 6 – E3 – E20
Landsvägen gick genom samhället i Tollered via Volrath Bergs väg från ”Olas sväng” i väster över Tollered bro till ”Trångasvängen” i öster. Trångasvängen var en smal passage mellan berget och sjön Sävelången, där vågorna ofta skadade vägen vid storm. Inne i Tollered står helmilstolpen kvar och längst österut fanns ett häradsmärke på gränsen till Hemsjö.
Ljungslia
Ljungslia är vägen mellan Bottnared och Gamla Sågvägen. Senare när skolan byggdes blev nuvarande sträckning huvudväg och därmed Ljungslia en gen/gångväg.
Mosslyckevägen
Började anläggas i slutet av 1950-talet. Torpet Mossen ligger kvar söder om Mosslyckevägen, som lagts utöver den en gång odlade mossen. En lycka var en inhägnad nyodling och lycka betyder egentligen stänga eller låsa. Vid lekplatsen något norr om Mosslyckevägen finns den lilla ”Simmes löcka” (Simeons) kvar som skolexempel på hur en lycka kunde se ut, mödosamt inhägnad med kraftiga stenmurar. Vägen Mosskullen går upp över en liten kulle.
Nedergårdsvägen
Kallades av Tolleredborna ”Båt-Johans backe”. Den går förbi Tollereds i särklass äldsta hus – Nedergårdsstugan. Denna 1700-tals framkammarstuga fanns på plats redan när fabrikerna började byggas. Namnet kommer av gårdens läge nedströms Skattegården utmed Tollered ström. På Nedergården bodde Båt-Johan. I årtionden var han kapten på ångbåten ”Säfvelången” som fraktade passagerare och fabriksvaror mellan Tollered och Floda station.
Snipåsvägen
Första backen på Snipåsvägen är ”Störta Lia”. Andra backen som successivt har förbättrats går upp förbi ”Påskellaberget”, passerar torpen Snipås och Snipehall och fortsätter in i Hemsjö. Redan på 1500-talet omtalas gränsen vid ”Snipalängen”. Namnet tolkas av de kringboende som den yttersta ”snipen” av socknen.
Tolleredhöjden & Nymossevägen
Vägnamnet Tolleredhöjden har erhållit sitt namn med tanke på den höglänta terrängen och Nymossevägen går upp mot en liten mosse.
Tollereds ströms väg
Anlades närmast strömmen. Vägen leder i dag till Tollereds idrottsplats (numera Spinnarvallen) och till skolan som byggdes i början av 1950-talet. Då anlades också bron över strömmen. Vägen fortsätter sedan söderut mot Skogatorp och Harås. Där vägen delar sig mot Hästhagen övergår den numera i Bågskyttevägen.
På 1920- och 30-talet fortsatte bostadsbyggandet utmed Tollered ström. Husen Dalared, Bottnared och Ljungskvarn kom till. Ljungskvarn är byggd på Skattegårdsbonden ”Ljungens” gamla kvarngrund.
Utmed strömmen låg också tvättstugor (lakhus) och stora träställningar (kläramar) att hänga upp tvätten på. Dessa kunde användas av allmänheten.
Volrath Bergs väg
Namnet Volrath Bergs väg på gamla landsvägen genom samhället från huset Början till huset Slutet har satts till minne av Johan Teodors son Volrath, som inledde en ny expansionsperiod efter det sena 1800-talets långvariga konjunktursvackor. Han var chef för Nääs fabriker 1895 till sin död 1942. Han lät uppföra Mellersta och Norra fabriken samt kraftstationen. Arbetsstyrkan ökade och bland annat byggdes de röda trähusen Svea, Göta och Dana utmed landsvägen.
Övriga
Utöver dessa vägar finns det naturligtvis fler vägar runt samhället som inte är upptagna i ovanstående förteckning, till exempel Kvikullavägen, Sävhultsvägen där Gamla Stålebo och Nya Stålebo ligger, samt Gunnar Bergs väg som går till Höja och Borgen.
Det finns också folkets egna icke officiella namn på några platser, som exempel kan nämnas:
Trångasvängen som utgjorde en skarp och smal krök på riksvägen strax nedanför dagens rastplats. Svängen låg alldeles nära Sävelången med berget (idag bortschaktat) brant stupande på ena sidan.
Klevasvängen låg mellan Ekudden och Nääs Folkskola och utgjorde på samma sätt en riskabel krök på riksvägen. Idag går vägen rakt genom berget. Den gamla vägen och svängen finns dock fortfarande synlig mellan berget och Sävelången.
Hulkabacken utgjorde en mycket brant och svängande backe längst upp på dagens Brännabbenvägen mellan Nolhagen och Älvvik. Idag går vägen i en rak sträckning och har en lättare stigning. Den gamla branta vägen kan fortfarande beskådas till höger om nuvarande backe om man kommer från Nolhagen.
Gröneplätten var en stensatt liten trekantig gräsmatta som utgjorde markering i korsningen Snipåsvägen och Brännabbenvägen. Idag är korsningen omgjord och delvis plats för gångbana. Av plätten finns inga spår.
Avenyn avser raksträckan på Brännabbenvägen över Mossen. Namnet uppstod i folkmun när vägsträckan började kantas med nybyggda moderna villor på 1940-talet.
Augustilund
Detta är den centrala parken i samhället. Den var mycket välskött under den tid som Alingsåskoncernen hade sitt huvudkontor i Nya kontoret i Tollered. Parken avgränsas av Volrath Bergs väg, Nedergårdsvägen och gångvägen från Flygeln förbi Verkstan till Nedergårdsvägen. Inom detta område ligger förutom parken Nya kontoret, Gamla Kontoret, Flygeln och de två bostadshusen Mjölnarstugan och Kappen. Parken hade tidigare en mycket välansad gräsyta men nu har tyvärr mindre träd, sly och buskage vuxit upp. Från hörnet på Nya kontoret gick en gång med stenplattor till övre hörnet på Gråstensmagasinet. Denna gång användes av tjänstemän och andra som gick mellan Nya kontoret och fabriksområdet. Det fanns också en trappa till Verkstan. Den utgick från öppningen mellan Nya kontoret och Gamla Kontoret. En bit upp från Verkstan mot Nya kontoret finns en liten stenmur. Nedanför muren stod sommartid två blå parksoffor. En förklaring till namnet Augustilund har framkommit i Facebook-gruppen Tolleredminnen. I gräset under de höga träden bildades en lund där man kunde träffas för trevlig samvaro.
